Jonas Arnesen
David Nalbandians succé i Madrid var helt oväntad.
Efter flera månaders frånvaro kom den 25-årige argentinaren tillbaka starkare och bättre än kanske någonsin tidigare.
Skulle väl egentligen bara tycka att det är roligt och efterlängtat. Nalbandian spelar ju så skön tennis men har inte riktigt tagit tillvara på sin stora talang vilket märkts bland annat på midjemåttet.
Förhoppningsvis är det så att sydamerikanen tillbringat de senate månaderna i gym och där byggt upp sin kropp.
Men: jag kan ändå inte helt släppa tanken på att allt inte står rätt till.
Ja, jag vet, det är väl egentligen fel av mig att tänka så. Nalbandian har aldrig lämnat ett positivt dopingprov och han ska inte lastas för att fyra av hans landslagskompisar genom doping fuskat sig till framgångar.
Ändå finns tanken där på att också Nalbandian gjort det.
Påstår inte att han gjort det men blir inte heller förvånad om David Nalbandian snart finns på samma lista som Guillermo Canas, Mariano Puerta, Juan Ignacio Chela och Guillermo Coria.
Är medveten om att mitt inlägg kommer väcka en del ilska och det kan jag förstå. Jag skulle ju aldrig misstänka ”Pim-Pim” eller Robin Söderling för fusk om de gjorde succé efter lång frånvaro.
Har jag fördomar?
Ska väl inte svara på det själv men gör jag det vi alla fall blir svaret NEJ. Däremot sticker jag inte under stol med att jag tror att man i vissa länder tar mindre allvarligt på doping och att de många argentinska dopingfallen är ett tecken på det.
Apropå fusk: i dag inleddes ATP-turneringen i St Petersburg där antalet mutförsök och antalet läggmatcher sägs vara fler än i andra turneringar. Davydenko möter Volandri i första omgången och det är två spelare som bettingbolagen haft ögonen på i flera år.