Jonas Arnesen
Zlatan blev med sina två mål matchhjälte och gjorde en riktigt hygglig insats mot PSV Eindhoven och jag skrev det vid ett tillfälligt inhopp på ämnet fotboll.
Det inhoppet borde jag tydligen inte ha gjort.
Åtminstone inte utan att följa de visserligen oskrivna men ändå bestämda regler som tycks gälla då man skriver om fotboll.
Många läsare har reagerat starkt mot artikeln och några har till och med fått för sig att jag kritiserade Zlatan för att ha gjort en dålig match. (Ni bör läsa om artikeln).
Det gjorde han inte alls. Han gjorde två mål och var riktigt hygglig.
Men ”gudabenånad insats”, ”en av världens största fotbollsspelare” och en ”spelare som på egen hand lyfter hela Inter” skrev jag förstås inte vilket flera läsare tycker att jag borde ha gjort.
TV 4:s Patrick Ekwall är inne på samma linje i sin blogg Aldrig blir folk nöjda med Zlatanoch jag förstår att Zlatan är ett känsligt ämne i svensk fotbollsjournalistik.
Varför han är det förstår jag inte.
Han är ju en skicklig spelare och en härlig profil och jag gillar ävens hans kaxiga attityd och grisiga närkampsspel – tillsammans är det faktorer som gör Zlatan till vad han är.
Det innebär förstås inte att man måste dyrka honom.
Med tanke på att han är så bra som han är är det rätt att ställa höga krav och de som utan reservationer hyllar Zlatans spelmässiga insats mot PSV tycks inte ha några större förväntningar på honom.
Fotbollsfolk är kanske ett speciellt känsligt släkte som inte vill att utomstående ska komma där och tycka och därför håller man varandra om ryggen.
Man värnar sin sport och ve den icke fotbollsfrälste som ger sig på den.
För handen på hjärtat, det kan ju inte bara vara vi utomstående som inser att standarden på allsvenskan är löjligt dålig.
Okej, vi diskuterar inte i flera timmar om en spelare ska flyttas från högra sidan till mitten, vill inte lägga pengar på att se en spelare som är bra på att löpa i djupled men skulle betala mycket för att slippa höra fotbollsnördarna tala andäktigt om passningsskuggor.
Men vi ser att allsvensk fotboll är kass.
Det gör förstås alla andra också.
Men vad har då detta med tennis att göra?
Inte mer än att sporten – liksom flera andra stora sporter – förjtänar mer av det mediautrymmme som idag ägnas allsvensk fotboll.
Zlatan Ibrahimovic är utan tvekan Sveriges bäste fotbollsspelare och ska förstås ha den uppmärksamhet och uppskattning han förtjänar.
Men mer än så?
Självklart inte.