Jonas Arnesen om tennis

Jonas Arnesen

Jonas Arnesen

Tre anledningar till varför jag är så glad att Tommy Haas slog ut James Blake i nattens US Open-drama.
1. Tysken är en av tennisens mest allroundskickliga och sevärda spelare.
2. Hans svenske tränare Thomas Högstedt är underskattad på hemmaplan.
3. Den enögda och skräniga amerikanska publiken tystades.
Med tanke på Sveriges chanser i den stundande Davis Cup-semifinalen i Göteborg hade det nog varit bättre om Blake utnyttjat någon av sina tre matchbollar – Haas räddade med kanonservar – eftersom amerikanen då fått kortare tid att ladda om batterierna.
Visst, DC-semifinalen spelas inte förrän 21-23 september och det kan tyckas vara gott om tid att ladda efter US Opens slut men Blake har haft ett späckat schema med final i Cincinnati och seger i New Haven och riktigt långt avancemang i US Open hade tärt på honom.
Vissa trötthetstecken märktes i vissa perioder mot Haas som till exempel ganska lättvindigt kunde ta åtta game i följd.
Matchen var mycket välspelad långa stunder, oerhört rafflande och var på väg att avgöras då Haas hade breakboll fram till 5-2 i femte set. Istället vände Blake till 5-4 och allt avgjordes i ett tiebreak där båda spelarna darrade. De två sista poängen avgjordes med Hawkey och den avgörande matchbollen visade att Tommy Haas serve satt på linjen.
Kul för tennisen, för honom och för hans skicklige coach Thomas Högstedt som trots rader av framgångar med olika spelare inte fått något riktigt erkännande på hemmaplan.
Varför vet jag inte men känslan är att Högstedt inte riktigt smält in i det så kallade tennisetablissemanget. Och är man inte medlem där finns det ingen som kliar en på ryggen hur skicklig man än är.
Jag tror i och för sig inte att Högstedt är så intresserad att bli kilad på ryggen.
Men en ryggdunk uppskattar han nog.
Och en mycket välförtjänt sådan får han här.

Fler bloggar