Bra med talanger som vågar bryta upp

Gillar talangen Daniel Danilovic.Tennisförbundet ratade talang
Han är en ung, hungrig och ambitiös kille med höga mål.
Kanske är de orealistiskt höga, kanske har han inte tekniken, rörligheten eller spelsinnet som krävs för att bli toppspelare.
Än sen då. Han försöker i alla fall.
Han har kanonserve och spelar modern krafttennis och kan han bara slipa bort de grövsta kantigheterna i spelet finns inget som säger att han inte kommer att lyckas.
Då han kände sig motarbetad av Svenska tennisförbundet la Daniel inte ner sin satsning vilket hade varit lätt hänt utan han sökte istället andra möjligheter.
Han fick också stort stöd av Joachim ”Pim-Pim” Johansson som på ett imponerade sätt engagerat sig i Daniels satsning.
Efter en förfrågan från Montenegros tennisförbund tränar Daniel nu där. Han har fått den positiva stöttning han aldrig kände i Sverige och Daniel tycker att han utvecklats mycket under de runt sex månader han varit borta.
Ska inte gå in på om felet från början låg hos honom eller personer i Svenska tennnisförbundet men menar att saken borde ha lösts.
Det skulle varit en sak om det inte funnits plats för Daniel i en toppsatsning om det vimlat av talanger i landet men så är ju inte fallet.
De som finns och som är beredda att satsa måste tas om hans. Det ska inte vara så att Daniel Danilovic känner sig tvingad att ta hjälp i Montenegro eller att Michaela Johansson hoppar av Team Twilfit därför att hon anser att satsningen är för mesig som hon uttryckte det i SvD efter avhoppet.
Som typisk trygghetsmänniska – samma arbetsplats sedan mitten på 80-talet – tycker jag samtidigt det är härligt med personer som bryter upp för att ge sig in på okänd mark. De ser möjligheterna där vi trygghetsmänniskor istället bara ser risker – ”jag vet vad jag har men…”.
Den svenska modellen passar inte alla svenska talanger men flertalet stannar kvar i den eftersom där finns en trygghetskänsla. Tror att fler talanger skulle tjäna på att bryta upp. Att kuska runt på egen hand är tufft men härdande och jag är övertygad om att spelare som går den vägen blir mentalt starkare och hungrigare än de som här hemma får mycket serverat.
Att Daniel Danilovic nu får bra stöd från Montenegro innebär inte att hans tillvaro är en dans på rosor. Resandet kostar stora pengar och Daniel behöver en coach med sig vilket innebär ytterligare utgifter. Han reser nu ibland med sin pappa vilket inte är en idealisk situation. Pappan/familjen har satsat enormt mycket pengar/tid på Daniels tennis och med pappan närvarande finns risk att Daniel känner av pressen att han måste prestera just där och då.
Just nu saknar han pengarna som krävs för att anlita en tränare och han letar med ljus och lykta efter en sponsor.
Förhoppningsvis finns det någon företagare eller privatperson som beundrar Daniels härliga tåga och som vill hjälpa honom på vägen, kanske någon som en gång själv i ungdomen brutit upp för att ge sig ut på osäker mark för att söka lyckan.
Och hittat den.