Jonas Arnesen
Ursäkta språket men: det är ett jävla gnäll i tennis-Sverige. Knappt har Svenska tennisförbundet presenterat sin nya generalsekreterare förrän mängder av personer har åsikter om både honom och om styrelsens sätt att rekrytera.
Under det senaste dygnet har jag från en mängd personer fått frågan vad jag tycker om nye generalsekreteraren Henrik Källén och om förbundets rekryteringsprocess.
Svar om Källén: Hade inte ens hört namnet då jag i torsdags träffade honom i 15-20 minuter. Kan efter det inte alls avgöra om han är rätt man att leda svensk tennis. Men vad jag vet är att han måste få en ärlig chans innan jag eller andra börjar ifrågasätta hans duglighet.
Svar på förbundets rekryteringsprocess: Vad jag förstått har den gjorts på ett mycket seriöst sätt. Eventuellt har allt skett lite för snabbt eftersom förbundsstyrelsen lagt stor vikt vid att personen ifråga redan om ett par månader ska ta över efter Tony Wiréhn. Dessutom tycker jag att förbundets personal borde fått möjlighet att träffa Källén innan han tillträde. Vet av egen erfarenhet att tillsättningar över huvudet på personalen inte alltid är så lyckat.
Henrik Källén kan bli en lysande, mycket bra, bra, okej, dålig, mycket dålig eller katastrofal generalsekreterare.
Ingen vet i nuläget.
Jo, det enda man vet är väl att han blir bättre än Frederic Öberg som satt i typ ett halvår och som mest brottades med problemet om förbundet på en Davis Cup-match skulle bjuda gästande delagation på snittar eller kallskuret.
Så honom var det lätt att såga efter kort tid.
Men han fick en fair chans.
Det ska också Henrik Källén ha.
Så skippa gnället till dess det eventuellt blir befogat.