Jonas Arnesen
Samtidigt som tennisvärlden riktar sina blickar mot Roland Garros har 2005 års Paris-finalist Mariano Puerta gjort comeback i en liten turnering i Italien.
Det borde inte fått ske.
Vi borde för all framtid slippa att se Mariano Puerta på en tennisbana.
Man det tycker inte arrangörerna av Challengerturneringen i Italien som gav Puerta ett wild card.
Han fick en friplats som kunde gått till någon av alla de många unga talanger som aldrig skulle komma på tanken att stoppa i sig något tillåtet. Eller varför inte till en äldre spelare som varit borta på grund av skada och behöver hjälp för att komma tillbaka. Eller till vem som helst.
Utom till just Mariano Puerta.
Efter finalförlusten mot Nadal i Öppna franska för två år sedan lämnade argentinaren ett positivt dopingprov. Eftersom han hade gjort det även 2003 var reglerna glasklara: livstids avstängning.
Men han klarade sig undan med åtta år (hade därmed kunnat tjäna stora pengar veterantouren) vilket reducerades till två år sedan han överklagat. Första gången klarade han sig undan med nio månader och då hade han ändå proppat i sig anabola steroider medan provet för två år sedan visade förbjuden stimulantia.
Det dröjer kanske inte så länge förrän 28-åringen lämnar ett tredje positivt dopingprov och då kan vi tänka oss följande scenario.
Han döms till livstids avstängning.
Men överklagar och bedyrar att han inte har en aning om hur han kunnat få i sig det otillåtna preparatet.
Nämnden som litat på honom två gånger tidigare vill inte tro att Puerta plötsligt far med osanning. Man eftersom han trots allt brutit mot reglerna måste han ju få ett straff tycker ledamöterna.
Eftersom Puerta ju faktiskt varit avstängd tidigare vill nämnden inte ge så hårt straff utan nöjer sig med ett halvår. Sen är Puerta fri att spela igen och hinner då komma i så bra form att han kan gå till final i nästa års Öppna franska.
Varför inte mot landsmannen Canas?