Tänk om svensk tennis hade 60 miljoner

Svensk fotboll har problem med återväxten.
Samma problem som finns i tennisen alltså.
Men där finns en väsentlig skillnad:
Möjligheten att få rätsida på saken.
Samtidigt som tennisen har svårt att få verksamheten att gå ihop överhuvudtaget satsar fotboll 60 miljoner kronor på ett elitprojekt under de kommande fyra åren.
28 miljoner kronor utgörs av vinsten från fjolårets VM och resten tas från annat håll.
Detta berättade förbundskapten Lars Lagerbäck då jag förra veckan fick en två timmar lång intervju med honom och han uttryckte då stor oro för framtiden. I fokus mot sin vilja
Men tänk er 60 miljoner kronor till svensk tennis. Landets bästa tränare skulle kunna knytas till verksamheten istället för att som nu jobba för andra länders förbund eller för utländska spelare. Mängder av team skulle kunna startas och det skulle inte finnas några ekonomiska begränsningar för juniorer som behöver mäta sina krafter i internationell konkurrens.
Vad gäller just detta finns en annan intressant jämförelse mellan fotboll och tennis. Vi vet att 90-talets beslut att inte skicka ut tennisjuniorerna utomlands fick förödande konsekvenser. Lagerbäck menar att avsaknaden av internationella matcher påverkar svensk klubbfotboll negativt. Allsvenskan rankas som den 26:e bästa i Europa – det är obegripligt att vi i media kan haussa den som vi gör – och klubbarna halkar efter allt mer i den internationella konkurrensen vilket i sin tur hämmar utvecklingen.
Pengar råder självklart inte bot på allt men med en 60-miljoner kronors-satsning finns i alla fall de ekonomiska förutsättningarna.
I tennis är det bara de fyra länder som har Grand Slam-turneringar som kan göra sådana – eller ännu större – satsningar.