Minus två miljoner ger underbetyg

Svenska tennisförbundet gick back runt två miljoner kronor förra året.
Det framgår av årsredovisningen som skickats ut inför årsmötet i Göteborg 20-21 april.
Två långväga bortamatcher i Davis Cup, ett påkostat 100-årsjubileum och en elitbudget som inte hölls är förklaringen till de röda siffrorna.
Kring detta kan man tänka och tycka mycket. Till exempel:
•att det var värt att fira de 100 åren på det sätt som skedde. Eller att förbundet istället borde lagt pengarna på sportsliga satsningar för de kommande åren.
•att elitbudgeten var så snålt tilltagen att det var nödvändigt att dra över. Eller att de elitansvariga inte tagit sitt ansvar eller åtminstone slarvat.
Ett är odiskutabelt: att förbundet inte lyckats att dra in tillräckligt med pengar för att verksamheten ska gå plus minus noll.
Beror det på att tennis är en dålig produkt att marknadsföra eller på att de som är satta att sköta saken är dålig ”försäljare”?
Personligen tror jag på det sistnämnda.
Jan Carlzon, Stefan Dahlbo, Jan Johansson och Lars Wilander borde kunna fungera åtminstone som dörröppnare till det näringsliv där de på olika plan är så framgångsrika men nej, – av detta har vi egentligen inte sett något.
Tennis är en av världens största sporter, Sverige hävdar sig fortfarande väl i den stenhårda konkurrensen och svenska tennisspelare har allt sedan Björn Borgs tid haft ett mycket gott rykte.
Att styrelsen inte lyckats slå mynt av detta innebär att den inte kan få annat än underkänt.
Nu räddas situationen av Davis Cup-lagets succé i år- redan nu täcker DC-intäkterna med råge upp fjolårets röda siffror och tar sig laget til final kommer det att klirra rejält i kassakistan.
Men svensk tennis ekonomi ska förstås inte vara avhängig av hur det går för Davis Cup-laget.