Wilander hotade lämna presskonferens

”Nu vill jag att vi talar om tennis eller så går vi”.
Uttalandet fälldes då det i dag frågades om doping på en presskonferens inför helgens Davis Cup-kvartsfinal mellan Sverige och Argentina.
Nej, det skedde inte på argentinarnas presskonferens.
Utan på svenskarnas.
Det var DC-kapten Mats Wilander som sa det.
Jag förstår honom.
Men ändå inte.
Förhoppningsvis var Wilanders utspel ett sätt att skydda sina spelare, att se till att det inte fälldes några hårda ord som skulle kunna orsaka turbulens och störd koncentration inför kvartsfinalen i Göteborg.
Kanske hade laget snackat ihop sig inför presskonferensen för på den var det ingen spelare som ville ta bladet från mun på det sätt som ofta sker i korridorsnacket.
Robin Söderling konstaterade att det inte finns någon doping i världen som kan underlätta för spel på det mycket snabba underlaget i Mässan.
Det har han förstås helt rätt i.
Men problemet med Guillermo Canas dopingfall är ju inte att han tillåts spela Davis Cup mot Sverige utan mycket större än så.
Det är mycket större än Davis Cup, Grand Slam och alla ATP-turneringar tillsammans.
Sett i detta större perspektiv borde Mats Wilander åtminstone inte hotat att avbryta presskonferensen om det kom fler frågor om doping.
Men det är förståeligt att han i egenskap av DC-kapten och med bara några dagar före kvartsfinalen ser mer till lagets bästa än till tennisens.
Rent generellt får det inte bli tyst om dopingproblemet. Visst kan man låtsas om som om det inte finns men det skulle vara att göra sporten en otjänst. Tennisen har bekymmer med spelskandaler och läggmatcher och doping. Så länge det arbetas för att komma tillrätta med problemen behålls trovärdigheten.
Men smyger det sig i tennscirkusen in en tyst acceptans för fusk och fuffens vänder många sporten ryggen.
Före detta längdhopperskan Erica Johansson sa en gång att hon såg allt utom 100 meter på friidrottstävlingar:
”Jag är inte intresserad av vem som lyckats stoppa i sig mest förbjudna preparat”.
Friidrotten tog efter 80-talets alla dopingskandaler tag i problemet:
” I dag är friidrott nog den renaste av alla OS-idrotter. Man ser det på resultatutveckling, medaljfördelning och idrottarens utseende”, säger professor Arne Ljungqvist som är styrelseledamot i antidopingbyrån Wada.
Det både verkar och ser ut som om tennis går i motsatt riktning till friidrott.