Jonas Arnesen
I kväll gör tennistränaren Fredrik ”Fidde” Rosengren debut som expertkommentator i Viasat Sport.
Det är med spänd förväntan jag knäpper på tv:n för att följa semifinalerna i Master series-turneringen i Indian Wells.
Förhoppningsvis kommer snacket i studion inte att begränsa sig till bara den match som visas.
Rosengren har bestämda åsikter och många tankar om bland annat förhållandena i svensk tennis och det skulle vara mycket intressant att få höra honom berätta också om det. Men också om hans funderingar kring doping. Flera av hans adepter har ju mött spelare som varit dopade men inte avstängda eftersom handläggningstiden av dopingärenden ofta är upp mot ett år. Hur känns det att sitta på läktaren och följa sin adept som tränar hårdare än de flesta men ändå inte orkar stå emot en motståndare som proppat sig full med otillåtna preparat?
Jag hoppas och tror att Rosengren kommer vara lika rättfram och rak i studion som han är annars även om ordvalen säkert blir andra eftersom vissa uttryck inte lämpar sig i tv.
Men får han chansen att utveckla sina tankar om varför svensk tennis tappat så mycket mark? Eller om hur han ser på att förbundet anlitar skrivbordtränare?
Hur mycket det ska talas om sådant bestämmer huvudkommentatorn Peter Bengtsson och det gör situationen intressant.
Bengtsson arbetar nämligen som informationsansvarig på Svenska tennisförbundet och här kan vi få besked om var Bengtssons lojalitet finns.
Hos förbundet eller Viasat/tv-tittarna?
Fredrik Rosengren som är en av Sveriges mest framgångsrika tränare genom tiderna arbetar numera med Mario Ancic. Kroaten är sjuk och har tvingats till ett längre speluppehåll och då gavs tillfälle för Rosengren att prova rollen som expertkommentator.
Rosengren är (liksom Magnus Tideman, Martin Bohm och fler med dem) precis den typ av tränare som behövs för att inspirera och entusiasmera unga löften.
Han vet hur det är på touren. Han vet vad som krävs av spelare för att de ska nå toppen. Han lever för sin spelare och flera av hans tidigare adepter (bland vilka vi hittar till exempel Jan Apell, Jonas Björkman, Magnus Norman, Jarkko Nieminen) menar att de absolut inte skulle nått så långt utan ”Fidde”.