Jonas Arnesen
Tiebreak går i graven.
Tidningen Tiebreak alltså.
Svenska tennisförbundet har sagt upp avtalet med Forma Publishing Group och årets första nummer av Tiebreak som kommer ut i dagarna blir därmed det sista överhuvudtaget.
Olika syn på hur samarbetet skulle bedrivas i framtiden är orsak till brytningen och förbundet söker nu efter en ny samarbetspartner.
En tennistidning är viktig och då inte minst i Sverige där medias bevakning av sporten är eftersatt.
Däremot är det inte så viktigt, kanske inte ens önskvärt, med en tidning som fungerar som förbundets språkrör.
För att journalistik ska vara trovärdig måste den kunna bedrivas utan påtryckningar och det kvittar om dessa påtryckningar är klart uttalade eller inte.
De finns där ändå.
Jag tycker inte att chefredaktören Magdalena Sekkenes och de andra i redaktionen för Tiebreak har gått i förbundets ledband men inte heller att de granskat styrelsen i den grad som varit önskvärt.
En oberoende tennistidning hade till exempel:
•Låtit motståndarna till den så starkt ifrågasatta regionaliseringen kommit till tals mer än vad som varit fallet.
•Låtit kritikerna till försäljningen av Swedish Open fått större utrymme.
•Skrivit att Jenny Lindström hoppar av styrelsen därför att hon anser att den saknar visioner.
Och så vidare.
En tennistidning behövs.
Men den ska vara oberoende.
Först då kan alla medlemmar känna att tidningen är till just för dem.