Jonas Arnesen om tennis

Jonas Arnesen

Jonas Arnesen

Vissa måndagsmorgnar är värre än andra och det beror inte alltid på vad man gjort under helgen utan ibland även på vad som väntar då man vaknar.
Denna måndagsmorgon var långt tyngre än de flesta.
Från ATP-turneringen i Indian Wells kom nyheten att världsettan Roger Federer förlorat i första omgången.
Det i sig kvittar förstås även om det var trist för Federer vars 41 matcher långa segersvit bröts. Det innebär att han får nöja sig med att tangera Björn Borgs personliga rekord och Guillermo Vilas världsrekord på 46 matcher står sig.
Men detta är bara kuriosa.
Vad som får mig att må illa är att sympatiske och i alla lägen sportsliga Federer förlorade mot en av tennisens största fuskare: argentinaren Guillermo Canas.
Den 29-årige argentinaren har överhuvudtaget inte på en tennisbana att göra.
Han dömdes i augusti 2005 till två års avstängning för doping men fick i maj förra året domen upphävd av Court of Arbitration for Sport (CAS).
Det är idrottens högsta beslutande organ som vid flera tillfällen anklagat ATP för att ha en för mjuk linje gentemot fuskarna. Men CAS är inte ett dyft bättre. De godtrogna ledamöterna trodde på Canas version att han av misdstag fått i sig det förbjudna preparatet diuretic.
Preparatet används bland annat för att dölja nandrolondoping och ingen inom tennisen blev förvånad då Canas avslöjades som fuskare. Hans dopingprov låg 5 000 gånger (!) över det tillåtna gränsvärdet.
Under flera år hade Canas i korridorsnacket pekats ut som dopad och då bland annat därför att hans käkparti förändrades på det sätt som är vanligt vid kontinuerlig doping.
Men det räckte förstås inte som grund för att öppet anklaga honom för doping och därför var många tacksamma att han åkte fast.
Men nu är han tyvärr tillbaka på allvar och det mycket på grund av att hans kropp stärkts genom dopingen.
Om bara några veckor kommer Guillermo Canas till Mässan i Göteborg för att där med sina lagkamrater försöka besegra Sverige i Davis Cup-kvartsfinal.
Usch!

Fler bloggar