Dopingskandalen får aldrig glömmas

På torsdag är det fyra år sedan tjecken Bohdan Ulihrach dömdes till två års avstängning för doping.
Det blev upptakten till historiens största dopingskandal inom idrotten. ATP valde nämligen att upphäva domen bara några månader senare och underlät i samma veva att straffa ytterligare sex spelare som lämnat positiva dopingprov.
Dessa sex blev aldrig namngivna och fortfarande är det ett mycket litet antal personer som vet vilka fuskarna är.
Istället för att straffa de skyldiga tog ATP självt på sig skulden för det inträffade. ATP hävdade att man av misstag delat ut diverse preparat som varit kontaminerade med förbjudna preparat.
Exproffset Magnus Norman, frilansjournalisten Patrik Cederlund och jag själv skrev om dopingskandalen i vår bok Tennis off the record och saken gavs stor uppmärksamhet.
Internationella antidopingbyrån Wada hade redan tidigare tillsatt en utredning om ATP:s mörkläggning men fann inget som styrkte ATP:s version om kontaminerade preparat. ATP var starkt kritisk till tennisorganisationens agerande.
Men mer än så blev det inte.
ATP-basen Mark Miles ställdes aldrig till svars och så inte heller fuskarna.
Kom att tänka på dopinskandalen häromdagen när ATP försökte mygla fram James Blake till kvartsfinal i Las Vegas. Det misslyckades eftersom flera spelare protesterade.
Om ATP-proffsen hade visat samma kurage för fyra år sedan hade ATP inte lyckats med sin mörkläggning och sex dopade spelare hade blivit avstängda.
Än i dag kan jag inte begripa varför alla var så tysta den gången.