Jonas Arnesen om tennis

Jonas Arnesen

Jonas Arnesen

Magnus Norman in i förbundsstyrelsen.
Det blir förmodligen verklighet på årsmötet i april ( läs artikeln )och då är svensk tennis att gratulera.
Däremot vet jag inte vad man ska säga till Magnus.
Lycka till kanske passar bäst.
Jag är långtifrån säker på det men hoppas att styrelsen är ett forum där han känner att det finns möjlighet att påverka utvecklingen i svensk tennis.
Jenny Lindström gjorde det inte och valde att hoppa av styrelsen då hon hade drygt ett år kvar på sin period.
Det finns flera likheter mellan Jenny och Magnus. De är unga, hungriga, ambitiösa och seriösa.
Dessutom vill de se resultat.
Lindström hoppade av med motiveringen att det saknas visioner i styrelsen och i svensk tennis och utan att vilja måla fan på väggen undrar jag om Magnus Norman kommer tycka att det finns tillräcklig syretillförsel runt styrelsebordet.
Förhoppningsvis skiljer han sig från Lindström i uthållighet och mycket talar för det. Som spelare var Magnus en tjurskallig fighter med stort hjärta och oavsett vilken situation det handlar om är det svårt att föreställa sig den nu 30-årige Filipstad-sonen kasta in handduken.
Hur som helst kommer han med sin stora erfarenhet från proffstouren och med sitt starka engagemang bli en stor tillgång i den nya styrelsen.
Svensk tennis behöver Magnus Norman.
Den behöver också i olika roller Thomas Enqvist, Nicklas Kulti, Mikael Tillström, Fredrik Rosengren, Peter Lundgren, Magnus Tideman, Jonas Svensson och ytterligare ett stort antal tränare eller före detta spelare vars kunskap och erfarenhet i dag inte tas tillvara – åtminstone inte i Sverige.
Ska Sverige åter bli en tennisnation att räkna med måste man faktiskt fråga dem som var med på storhetstiden – inte dem som bara läst om den.

Fler bloggar