Damernas prispengar är ett hett ämne

Vilken härligt livlig debatt det blivit bland SvD:s läsare vad gäller Wimbledons beslut att damerna ska ha lika mycket prispengar som herrarna.
I skrivande stund har 1 600 personer röstat i frågan på svd.se och inte oväntat anser flertalet att damerna ska ha lika mycket som herrarna.
Jag tycker inte det och blir kallad både det ena och det andra av dem som kommenterar min artikel. Men ingen fara, sticker man ut hakan får man vara beredd att ta emot smällar på den så kör hårt. Det uppskattas förstås om de som vevar mest gör det öpppet och ärligt vilket inte alltid är fallet eftersom många fegar med signaturer istället för namn.
Ska be om ursäkt för det felaktiga påståendet att Wimbledon är den sista av de fyra Grand Slam-turneringarna som inför lika stora prispotter. Glömde bort att Öppna franska ännu inte har det men arrangörerna diskuterar frågan och ska ta beslut i mars.
Förmodligen viker sig även fransmännen för påtryckningarna och rättar in sig i den politiska korrekthetens led.
För herrspelarna kan det hela ändå ha något gott med sig. För vem skulle ens våga andas ett ord av kritik om Federer och de andra nu anser tiden mogen för dem att få spela i bäst av tre set istället för bäst av fem.
Kan man då inte tänka sig att damerna istället börjar spela bäst av fem set?
Nej, det är otänkbart. Möjligen finns någon enstaka spelare som har tillräckligt bra fysik att klara det men det är ett undantag som bekräftar regeln.
Femsetsmatcher bland damerna skulle under pressande yttre omständigheter – som till exempel 35 graders värme i Australien – vara direkt hälsofarlig och långa matcher på gruset i Paris skulle riskera att bli parodier efter runt tre timmars spel.
Om det råder ingen tvekan, varken bland ”konservativa gubbstruttar” eller bland damtennisens allra mest fanatiska påhejare.
Alltså: låt herrarna spela bäst av tre set.