Tänk er Carlzon i avklippta skjortärmar

Svensk tennis styre är för välkammat.
Titta bara på ordföranden Jan Carlzon och då menar tänker jag inte så mycket på hans alltid välordnade frisyr som på hans framtoning.
Carlzon är elegant och lågmäld och passar väl egentligen perfekt in på den schablonbild vi har av en ordförande i den vita sporten.
Men tiderna förändras även om jag inte trodde det när jag förra veckan i Kungliga hallen stötte ihop med tidigare ordföranden Lars Ölander som iklädd långbyxor gick in för att spela seriematch för KLTK. Å andra sidan utgjorde motståndarlagets Birger Andersson en skarp kontrast till det prydliga…
Vart vill jag komma?
Jo, att svensk tennis bör tumma på elegansen och vågar vara lite mer oborstad.
Tror ni att förre hockeybasen Rikard Fagerlund skulle tigit still om hans sport blivit så nonchalant behandlad av SVT som tennisen blir.
Svaret är nej. Fagerlund var en mästare i att synas och höras och han fick sin vilja igenom – en stor ledare som vågade vara obekväm och som kanske till och med trivdes med att vara det.
Trots ni att skidskytteordföranden Björn Eriksson skulle vara tyst om SVT kom på tanken att inte sända VM. Nej, han skulle skrika högt men inte alls lika glatt som på idrottsgalan där hans sport premierades.
Jaha – och sen då?
Jo, det är snart dags att välja ny tennisstyrelse och bland annat då ny ordföranden efter Carlzon. Den platsen är vikt för nuvarande vice ordföranden Stefan Dahlbo och även om vi genom åren snackat en del med varandra har det inte varit tillräckligt för att jag ska ha en uppfattning om vad han står för eller om han är den starka ledargestalt svensk tennis behöver.
Hinner han förresten vara det efter att ha blivit ny vd för Öresund?
Hur som helst:
Det behövs en ordförande som lyfter fram sporten. Som hörs och syns. En ordförande som kan åka upp i till SVT-huset och ställa tomtarna där mot väggen då de vägrar att sända Davis Cup men också en ordförande som uppmuntrar till livliga interna debatter.
Jag ska inte här och nu betygsätta Carlzons ledargärning men kan i alla fall konstatera att det fortfarande är lågt i tak och väldigt syrefattigt i svensk tennis.
Nu behövs en ordförande som inte bara kastar av sig kavajen och kavlar upp skjortärmarna utan till och med är beredd att klippa av skjortärmarna – bara för att visa att svensk tennis lever i nutid.
Jag såg aldrig Carlzon utan skjortärmar och har svårt att föreställa mig det.
Dahlbo? Jo, mer tänkbart i alla fall.