Björkmans succé ska inte övervärderas

Precis som Roger Federer är Jonas Björkman bara en match från sin 10:e Grand Slam-titel.
Men där upphör också alla likheter.
Singel och dubbel är inte bara olika spelformer utan skiljer sig också totalt vad gäller konkurrens, status och prestige. Världens bästa spelare ställer bara vid enstaka tillfällen upp i dubbel men eftersom vi svenskar – och kanske i synnerhet då vi sportjournalister – har väldigt lätt att förstora upp svenska idrottares prestationer är det som om vi inte vill låtsas om det. ”Henke ” Larsson är en bra fotbollsspelare som kallas superswede och när stjärnspäckade Manchester United tappar segern efter det att ”Henke” gått ut beror det just på bytet. Inget annat. Vi hyllar idrottare som lyckas i Kalle Anka-sporter och när Jonas Björkman tar en Grand Slam-titel i dubbel framställs det ibland som om titeln väger lika mycket som en singeltitel. Verkligheten är en annan. Däremot anser jag inte att det är blågult fanatiskt att påstå att Jonas är världens bästa dubbelspelare trots att han är fyra på den individuella dubbelrankingen. Närmast före honom hittar vi hans partner Max Mirnyi och bröderna Bob och Mike Bryan delar ledningen. Bryans kan bara spela med varandra och ligger långt efter Jonas i individuell skicklighet och inte heller Mirnyi når upp i samma nivå som den snart 35-årige smålänningen. Björkman/Mirnyi möter just Bryans i finalen i Öppna australiska där Jonas har tre titlar sen tidigare och det med tre olika spelare. 1998 med holländaren Jacco Eltingh, året därpå med hemmasonen Patrick Rafter och 2001 med Rafters landsman Todd Woobridge.
Jonas Björkman kan ta sin 51:e dubbeltitel.
Det är mycket starkt.
Men inte jättestort.