Martin Jönsson
GULDSPADEN I går delade Föreningen Grävande Journalister ut årets Guldspadar vid grävseminariet i Malmö. För SvD blev det en fantastisk kväll, med dubbla vinster. Men seminariet i sig var också ett bevis på att den undersökande journalistiken är i mycket god form – och att den ibland också får verkligt genomslag.
Priserna först. Det började redan i fredags. Då vann SvD två internationella pris för tidningens nyhetsgrafik, vid ”Grafik-VM” i Pamplona, Infographics World Summit.
Det blev två brons för SvD: dels i reportageklassen för David Nymans grafik om terrorattackerna 11 september, tio år senare, dels i klassen för Ipad, för Thomas Moléns rörliga älggrafik, i reportaget om skogens konung i SvD Insikt. I båda jobben var Peter Grensund researcher.
När Guldspaden, det finaste grävpriset i Sverige, sedan delades ut på Amiralen i Malmöblev det dubbelseger för SvD. I klassen Stor tidning vann SvD Näringslivs Jonas Fröberg, Jan Almgren och Ola Wong för sin avslöjande artikelserie om Invest Sweden och bluffarna kring kinesiska företags etablering i Sverige. I bokklassen vann SvD:s säkerhetspolitiske reporter Mikael Holmström, för sin bok Den dolda alliansen – Sveriges hemliga Nato-förbindelser.
Vi gläds otroligt mycket åt alla de här priserna – och känner stor stolthet över våra fantastiska medarbetare. Det är tredje året i rad SvD vinner Guldspaden, vilket är en verklig styrkedemonstration.
Det är också tredje gången på kort tid som vi vunnit tunga internationella priser. Tidigare har vi belönats i European Newspaper Awards 2011 (även där för bl a 11 september-bevakningen och för SvD Insikt), i Society for News Designs internationella formtävling (där vi vann guldmedalj och Best of Show för vår Utöya-bevakning – och där vårt Ipadmagasin SvD Insikt fick pris som en av världens bästa Ipad-upplevelser.
Priserna är viktiga, som en bekräftelse på att vi gör rätt prioriteringar och på att det vi gör i sina bästa stunder håller högsta tänkbara internationella kvalitet.
Men efter att ha tillbringat de senaste dagarna på Grävseminariet är det lätt att se att det visserligen är roligt att vinna, men att det finns det som är ännu viktigare: nämligen att journalistiken får effekt.
Det görs fantastiskt mycket bra journalistik i svenska medier i dag – och numera även i sociala medier, på arenor och av aktörer som inte tillhör de traditionella aktörerna. Jag tillhör de som anser att journalistiken i Sverige generellt mår bättre i dag än på många år, trots all debatt som varit och pågår om tidningskris och journalistikkris. Alltfler redaktioner har insett att mer egen, agendasättande, viktig journalistik är det bästa sättet att behålla och öka publikens intresse – och gör det på nya, smarta sätt, med hjälp av digitala arbetsformer och kanaler. Bland bidragen som tävlade om årets guldspadar fanns massor ev enastående kvalificerad journalistik, både lokalt och riksmässigt, i flera olika mediekategorier – och att lyssna på föredragen av personerna bakom dem gör det lätt att känna en kollektiv stolthet av den höga ambitionsnivån och kompetensen inom stora delar av yrkeskåren.
Det är dock en sak att göra bra journalistik. En annan sak är att få genomslag för den.
Ofta är det svårt: initialt kan det bli mycket genomslag i andra medier, men att avslöjanden ocg granskningar leder till verkliga förändringar, särskilt långvariga sådana, är inte alltid givet. De granskningar som görs möter också allt oftare motstånd i form av motstrategier från pr-konsulter och politiker, det framgick inte minst i presentationen av Ekots avslöjande om FOIs samarbete med Saudiarabien.
I en del av de granskningar som presenterades och belönades kan man dock faktiskt se att det hänt saker. I veckan kom beskedet att den bluffande myndigheten Invest Sweden ska avvecklas, vilket kjnappast hade hänt utan SvD.s granskning. Reportaget om friskolan Kitas i Jönköping, som belönades i lokalradioklassen, ledde även det till en nedläggning av skolan. Granskningar av ungdomsarbetslöshetsprojektet Upp i Göteborg och myndigheten West Sweden har också fått tydliga konsekvenser, liksom en del av granskningarna av Carema. Det pågår en rad förundersökningar och utredningar som en följd av den journalistik som presenterats här; vad de sedan leder till i verkligheten återstår att se.
Det finns inget självändamål i att journalistik ska leda till att man ”fäller ett offer”, att någon ska avgå eller något liknande. Tvärtom är det ofta en kortsiktig lösning som inte påverkar något på sikt. Men avslöjanden av missförhållanden och andra viktiga nyheter ska inte kunna viftas bort med några pr-strategiska drag.
På seminariet var ett par frågor i fokus: ständigt återkommande i föredragen och diskussionerna.
En var samarbeten. Arbeta mer tillsammans, även över nationsgränserna. Håller fullständigt med: det försöker vi på SvD göra så ofta möjlighet ges, senast tillsammans med kinesiska Caixin
Det andra var: utnyttja databasjournalistikens möjligheter, för egna analyser och för samarbete med läsarna. Här har vi gjort en del, men har mycket mer att lära.
Ska jag nämna en tredje blir det: inspireras av kollegornas bästa exempel. Ett ständigt lärande och kontinuerlig förbättring är den bästa garanten för att journalistiken ska fortsätta vara relevant för publiken.