Redaktionschefens blogg
Martin Jönsson
Martin Jönsson
SvD GRANSKAR Den här helgen avslutar vi serien Panikens pris, om massvaccineringen mot svininfluensan och dess förödande effekter, en vecka efter det första reportaget.
Inger Atterstams analys i dag är en sorts slutpunkt, en annan kommer i morgon med exempel på läsarreaktionerna.
Det innebär dock inte att det är slut på vår bevakning. Den gångna veckans granskningar och avslöjanden har ju lett till att det nu för första gången förs en öppen och självkritisk debatt, åtminstone bland vissa myndigheter och experter om konsekvenserna av massvaccineringen. Nu är det oerhört viktigt att den hålls vid liv, med en aktiv diskussion – och tydliga beslut – om allt från en oberoende utvärdering av hanteringen av pandemin till stödåtgärder för de barn och familjer som drabbades av narkolepsi i vaccineringspanikens spår.
Granskningen har varit viktig, en av de viktigaste vi gjort på länge, av framför allt två skäl:
1. De drabbade har fått ansikten, De heter Tindra, Frida, Daniela, Elin, Ludvig, Gustaf mm, deras berättelser är ohyggligt berörande och deras vardag för alltid förändrad. De är inte en ”biverkning”, utan de individer som betalar panikens pris, tillsammans med sina anhöriga. Och de är värda samhällets oreserverade stöd.
2. Den har fått en del makthavare och experter att tala klarspråk. Nu, 2,5 år efter pandemin, talas det plötsligt om en ”medicinsk katastrof”, den värsta sedan neurosedynkatastrofen.
Det fulla politiska och myndighetsansvaret tas fortfarande inte. Fortfarande finns de som försöker mörka och hålla fast vid sin tidigare linje. Men de har blivit färre för varje artikel vi publicerat.
De journalister på SvD – framför allt Inger Atterstam, Matilda E Hanson, Jessica Balksjö och Malin Hoelstad – som jobbat i månader med detta är värda alla blommor de kan få. Inte minst den bukett som kommit från de narkolepsidrabbade barnen och som värmt oss hela veckan.