Skandalen som aldrig tar slut

MEDIEDEBATT Det brukar påstås att Storbritannien har världens bästa och världens värsta medier. Där finns dock inte bara stora skillnader i kvalitet och innehåll, utan också en väldigt politiskt präglad mediekonsumtion – och en mycket speciell symbios i relationen mellan medier, politik och kändisar.

Det senaste året har mediedebatten i landet helt präglats av telefonavlyssningsskandalen på News of the World och den stora granskning av mediernas etik och agerande som nu sker i Royal Court of Justice, i de så kallade Levesonförhören som premiärminister David Cameron beordrade i somras. Jag besökte förhören för några veckor sedan och skildrar dem i ett reportage i SvD K i dag.

Alla räknar med att utfallet av förhören lär bli förslag till ett nytt system för reglering av pressetiken och kanske även för möjligheten att få ekonomisk kompensation av medier som begått övergrepp. Frågan är mest om politikerna även kommer att lagstifta om detta och hur långt man i så fall kommer att gå, till exempel när det gäller möjligheten att stoppa publiceringar i förväg.

Vi vet även från Sverige att varje medieskandal väcker tal om inskränkningar i tryckfrihet och ökat skydd för den personliga integriteten. Caroline av Monaco-domen i EU som ger privatpersoner ett skydd mot närgången mediabevakning finns med i bakgrunden och har varit en del av debatten kring Yttrandefrihetsutredningen och Integritetsskyddsutredningen.
Problemet är att det som föreslås för att rensa bort avarterna, inom och utom den traditionella journalistiken, nästan alltid också innebär begränsningar för journalistikens möjligheter till seriös granskning och bidrar därmed till att öka slutenheten i samhället.

Mediebranschen har därför själv ett stort ansvar för att se till att den klarar av sanering utan skärpt lag. I Storbritannien kan misslyckandet där få ett högt pris.
Det kommer att dröja innan domare Leveson kommer med sina förslag – och därefter väntar sedan en besvärlig politisk balansgång innan förslagen kan bli realitet.
Det bästa medierna kan göra under tiden är att självmant vidta ordentliga förbättringar – och hoppas att det kommer att räcka.