Martin Jönsson
DAWIT ISAAK I dag, på den fängslade svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaaks 47-årsdag, spred Radio 1-programmet Adaktusson uppgifter om att Isaak ”kan vara död”. Tragiska nyheter om de är sanna, men själva programmet var också tragiskt, på andra sätt.
Det mest utmärkande med fallet Dawit Isaak är tystnad. Under de drygt tio år han suttit utan dom eller åtal har det hörts väldigt lite från och om honom. Ingen utanför Eritrea vet säkert ens var han sitter fängslad, även om det finns uppgifter som pekar på att han 2006 fördes till det ökända Eira Eiro-fängelset, efter att tidigare ha suttit i Karshala.
I dagens ”Adaktusson” framfördes uppgiften att han int längre finns kvar i Eira-Eiro. I Lars Adaktussons program sägs att uppgifterna kommer ”inifrån Eritrea” och från oppositionella exileritreaner i Etiopien. S-politikern Arhe Hamednaca, och en svensk-eritreansk journalist, Mehari Abraham, bedömer uppgifterna som ”trovärdiga”. Det talades i programmet också om att Isaak befaras vara död.
Oavsett vad som är sant är dagens uppgifter tragiska. Är de sanna är det en familjetragedi – och en förlust för alla som tror på mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Är de falska är det ett cyniskt spridande av rykten, som orsakat ny skada till de anhöriga som redan lidit i så många år.
Lika tragiskt var det att lyssna på programmet, där debattörerna snabbt lämnade själva sakfrågan, om Isaaks öde, och sedan kastade sig ut i vilda konspirationsteorier, spekulationer och anklagelser om vem som legat bakom vilka rykten och i vilka syfte.
Något mer ovärdigt är svårt att tänka sig, i ett läge där en familj i förtvivlan bara vill ha besked.
Nu står hoppet till att UD kan få fram besked från Asmara om vad som gäller.
Konspirationerna och pajkastningen och fler program av det här slaget ber vi att få slippa. De väcker bara avsmak.