Tystnaden är den största faran

ETIOPIENSVENSKARNA När frilansjournalisterna Martin Schibbye och Johan Persson i veckan greps i Ogaden i östra Etiopien kommenterade utrikesminister Carl Bildt det inträffade med att ”det här är ju ett område vi har avrått från att resa till, för det är ett farligt område.”

Det är ett uttalande som Bildt fått kritik för. Han har i och för sig rätt i sak – riskerna är betydande för den som försöker ta sig in här och rapportera om vad som händer, till exempel med våld mot flyktingar – men det gäller att kunna skilja på vad som är huvudsak och bisak.

Huvudsaken, som gjorts tydlig gång på gång denna folkupprorens vinter och vår, är att totalitära regimer gör allt för att undvika medierapportering eller kommunikation via sociala medier om vad som händer i länderna. Internet censureras och stängs ner, gränser stängs, journalister och bloggare förföljs, fängslas och dödas. Allt för att de inte ska kunna och våga ta sig in och skildra läget i länder som Syrien, Bahrain, Jemen, Libyen eller som nu delar av Etiopien.

Det är naturligtvis detta som är det verkligt farliga – och något som regeringar i alla demokratiska länder bör höja rösten mot, på samma sätt som olika pressfrihetsorganisationer, fackförbund och publicister gjort. Journalister måste få rapportera om vad som sker i utsatta regioner, inte minst där det är stora flyktingströmmar. Allt annat är ett allvarligt hot mot alla demokratiska strävanden.

Schibbye och Persson är etablerade och erfarna frilansjournalister, som bland annat arbetat för SvD. Johan Persson nominerades bl a till Röda Korsets journalistpris tidigare i år.

Att de friges omgående är helt nödvändigt. Det sitter redan en svensk journalist fängslad i grannlandet Eritrea sedan alldeles för många år: Dawit Isaak. Tillfället bör användas till att tydligt och högljutt kräva frihet för alla tre. Och att betona vikten av att journalister ska få kunna göra sitt jobb, världen över.