Konsten att tolka in det som inte står

T-BANEGRANSKING Juridikprofessorn och DN-kolumnisten Mårten Schultz skrev i dag ett debattinlägg på Medievärlden, där han kommenterar SvD:s bevakning av kollektivtrafiken och trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm.

Framför allt kommenterar han artikeln från i söndags om att Wennerholm inte bara bär det högsta politiska ansvaret för kollektivtrafiken i Stockholm, utan också är ordförande i lobbyorganisationen Spårvagnsstäderna.

Schultz är inte imponerad av artikeln. Han tycker att det är ett ”scoop som mest består av insinuationer”. Att kalla det scoop är naturligtvis galet: det är en del av en mångbottnad granskning, vi har aldrig försökt beskriva det i sådana termer, det får stå helt för Schultz själv.
”Ingen fakta talar för att den korruption existerar som SvD målar upp”, skriver han vidare i sin artikel. Vilket onekligen får en att tro att Schultz läst artikeln med fru Justitias ögonbindel för ögonen. Den som läser texten med öppna ögon konstaterar nämligen direkt att det inte handlar om korruptionsanklagelser. Någon korruption har vi inte hittat och heller inte målat upp.
Det som finns i artikeln som berör korruption är ett resonemang från nationalekonomen Andreas Bergh, som ingår i ett forskningsprojekt om kommunal korruption vid Växjö universitet. Hanpekar på hur det i en del aktuella korruptionsfall ofta figurerat arenor där politik och näringsliv har knutit informella band som sedan sätter konkurrensen och opartiskheten ur spel. Det gynnar de inblandade – både politiker och näringslivsrepresentanterna – på skattebetalarnas bekostnad, enligt Bergh. Kritiken mot Wennerholms dubbla roller är hans, inte vår.

Det handlar alltså om risken för att det uppstår en gråzon, där de informella intressena kan komma att väga tyngre än väljarnas och skattebetalarnas.
I det sammanhanget är det i högsta grad relevant att titta närmare på föreningen Spårvagnsstäderna. Det är en förening med syftet att ”driva på utbyggnaden av spårvägar i svenska städer”, enligt Christer G Wennerholm, som är ordförande. Mer spårvagn, på bekostnad av andra trafikslag, alltså. Dess verksamhet finansieras av både kommuner och företag i kollektivtrafik/spårbranschen.
Mårten Schultz tycker inte att det är rättvist att kalla detta för en lobbyorganisation, eftersom det sänder ut negativa signaler. Han föreslår det mer neutrala ordet ”samverkansorgan”. Han tycker i och för sig att det vore hårresande att vara lobbyist för en branschnäring och att samtidigt ha ett politiskt ansvar inom samma område, men håller alltså inte med Bergh om att det här skulle kunna vara ett sådant fall.
Huruvida Schultz eller Bergh har rätt i sin bedömning vet jag inte. Däremot är det uppenbart att det är relevant och viktigt att lyfta frågan och redovisa de olika intressen som finns. Och enligt min bedömning är det i högsta grad rimligt att kalla en organisation som har ett så tydligt uttalat mål för just en lobbyorganisation. Spadar ska kallas för spadar, inte för samverkansverktyg.
Det är naturligtvis av största intresse att spegla de informella strukturer som skulle kunna påverka de oerhört viktiga besluten om hur man ska hantera kapacitetsproblemen i kollektivtrafiken i Stockholm (ett sådant fattas om två veckor, gällande kommunikationen till Nya Karolinska sjukhuset). Inte minst utifrån de avslöjanden SvD tidigare gjort om skenande kostnader för spårvägsprojekten i staden och utifrån Wennerholms uttalanden om att det är spårvägar som är det viktigaste alternativet för nya färdsträckningar i Stockholms kollektivktrafik.

Schultz tycker att vi manar fram en ”bild av korruption”. I betraktarens öga kan det finnas utrymme för mycket. Men det är inte vad artikeln faktiskt innehåller. Man måste kunna se journalistik med andra nyanser än det svartaste svarta och vitaste vita.
Det vi gör att vi försöker granska politiska beslut och vad som ligger bakom dem. Vi försökte också ställa frågor till Christer G Wennerholm om hans syn på de dubbla uppdragen, men han avböjde, så som han hade avböjt alla tidigare intervjuförfrågningar i vår granskningsserie.
Läs dock morgondagens tidning noga, för där ställer han faktiskt upp på en intervju, till slut. Och fortsätter att tala sig varm för Stockholm som en spårvagnsstad.