Så vann hon soldaternas förtroende

REPORTAGE Bra journalistik tar ofta tid. Dagens reportage om soldaterna som från och med i morgon börjar tjänstgöra i Afghanistan, har tagit nästan tre månader och oändligt många timmar att färdigställa. Men så blev det också något alldeles extra.

SvD:s fotograf Yvonne Åsell har länge pratat om vad hon vill göra om Afghanistan. Om svenskarna som åker dit, om afghanerna – i synnerhet kvinnorna – som lever där, i en ständig krutdurk och med på alla sätt oacceptabla villkor.Yvonne ville, som hon alltid vill, komma lite närmare.

Därför bad hon om de svenska soldaternas förtroende, om att få komma dem nära och berätta deras historia. Hon fick det, efter åtta längre besök hos plutonen och mängder med samtal med och bilder på var och en av dem.

En del ser ni dagens 10-sidiga reportage, fler finns i ett fantastiskt starkt ljudbildspel på SvD.se, där var och en i plutonen pratar om sina förväntningar och farhågor.

Yvonne släpptes in och välkomnades på ett sätt man sällan lyckas med. För mig berättar hon om övningar, vardagslivet på livgardet, vapenvård, anhörigdagen och mycket annat, men det starkaste minnet var när soldaterna samlades för en information om allvaret i läget. Med hennes ord:

”Ni måste inse att ni är på väg till något  farligt” (alla sitter tysta och lyssnar).

”Ni ska fylla i ’min sista vilja’ (blanketter  delas ut) och ni ska ta ställning till eran begravningscermoni.”

”Ni måste ’dödsstäda hemma’ ”.

Yvonne satt längst bak och förmådde inte sig att resa sig för att ta några bilder, just då. Men allvaret finns med i andra skildringar.

Det är starkt, engagerande och angeläget. Och bygger till hundra procent på förtroende, för förmågan att hantera allvaret professionellt. Vi är väldigt tacksamma för det förtroendet.