Thunberg om Thorvall: Så lite vi vet

STARK LÄSNING Karin Thunberg och Dan Hanssons makalösa reportage om Kerstin Thorvall och hennes efterlämnade dokument har blivit dagens stora samtalsämne och hyllningsobjekt i sociala medier.

Jag hoppas verkligen att ni läste det, annars finns det här.

Skribenten Jan Gradvall skrev så här på Twitter efter att ha läst: ”Har tjatat om det i flera år: Karin Thunberg ska få Stora Journalistpriset. Efter dagens SvD tror jag till och med juryn fattar det.” Det är bara att hålla med. Och många gör det. Här hittar ni några av Thunberghyllningarna, det finns fler.

Reportaget tog sitt avstamp i en av journalistikens främsta dygder: nyfikenhet. Viljan att veta mer. Som första journalist slog Karin Thunberg sig ner framför kartongerna med Kerstin Thorvalls samling, som donerats av sönerna till Kungliga Biblioteket. Hon ville fördjupa bilden av Thorvall, utifrån författarens egna anteckningar, dagböcker, brev och efterlämnade dokument.

Hon hittade mycket. Inte bara det brev som adresserats ”till barnen, när jag är död”, med formuleringen av Thorvalls eget valda eftermäle (vilket Expressens kulturchef Karin Olsson på morgonen kallade ett ”kulturscoop”), utan också många nya skärvor som tillsammans hjälper till att foga ihop en mer komplett bild av en av våra mest kända och omskrivna författare.

Men, den största insikten blir ändå att det är just skärvor. Även om det är människor som levt i det publika rampljuset är det slående hur mycket som kan förbli okänt. Så lite vi vet, även om dem som granskas mest.Karin Thunberg konstaterade det själv, när hon lämnat läsesalen, efter några dagars intensivt läsande. ”Jag hann ju bara gå igenom en del av kartongerna. Det finns massor kvar. Tänk vad som kan tänkas stå i dem?”

Med tiden får vi, förhoppningsvis, veta.