Tio år som tabloid

JUBILEUM I övermorgon fyller SvD tio år. Den moderna SvD, för att vara korrekt. Hela livslängden är snart 126 år, närmare bestämt 18 december, men på tisdag är det ett decennium sedan tidningen bytte från det stora broadsheetformatet till det nuvarande tabloidformatet.

Då var det en smärre revolution. I Sverige var tabloid lika med kvällstidning. SvD gick i bräschen för en övergång till ett mer praktiskt och hanterbart format även för morgontidningar och efter en viss tvekan följde i princip hela svenska dagspressen efter. Begreppet ”kvaloid” satte sig kanske aldrig (det var Bo Strömstedt på Expressen som först försökte lansera det), men insikten att kvalitetstidningar passar utmärkt på mindre yta satte sig snabbt.

Den första tabloiden var inte vacker. Den avvek för mycket från det som var SvD:s formspråk och identitet och det dröjde därför bara ett år innan det kom en ny version. Det tog sin tid innan redaktionen lärde sig hantera det nya formatets utmaningar, men fram till 2004, då nästa stora omgörning presenterades, utvecklades det mindre formatet till en konkurrenskraftig styrka: tydligare val, starkare presentation och mer logisk och användarvänlig paketering.

Format är viktigt. I dag går trenden åt två håll: både åt det ännu mindre, mer kompakta (läs: Filter, Språktidningen) och åt det större, med mer visuellt genomslag (läs: ipad). Tidskriften Re:public service lekte med detta formattänk häromåret, när de återskapade det stora broadsheetlakanet för en tidning som normalt är A4-stor.

Men det viktiga är inte hur stor man är, utan vad man gör. SvD är i dag en oändligt starkare visuell nyhetstidning än för tio år sedan, med mycket bättre bildjournalistik och nyhetsgrafik. Vi har också mycket mer redaktioenll fördjupning, med fler långa reportage, som exempelvis dagens stora reportage från Afghanistan.

De tio åren har lärt oss mycket. Nu går vi vidare, både på papper och på nya digitala plattformar.