Martyrskapet i medierna och SD-annonser

SD OCH MEDIERNA Sverigedemokraterna annonserar i dagens SvD. Det är ett av många bevis på att den ”utestängning av partiet” som medierna ofta anklagas för inte är en korrekt bild.

Jag skrev, i efterspelet av TV4:s beslut att säga nej till Sverigedemokraternas burka-film, att SD odlar ett martyrskap som inte finns när det gäller hur de får komma till tals i medierna. SD speglas och granskas rimligt, utifrån partiets storlek, betydelse och karaktär – helt i enlighet med vad partiledaren Jimmie Åkesson efterlyste i sitt öppna brev till medierna i våras. Till exempel finns SD med i SvD:s stora valguide i dag, vilket är rimligt utifrån opinionsläget.

Uppfattningen att SD odlar martyrskapet förstärks när man ser hur SD medvetet sprider felaktiga uppgifter om hur de bemöts – i det här fallet av SvD Brännpunkt.

Brännpunkt publicerade i tisdags artikeln ”Hos oss är demoniseringen vardag”, av de danska debattörerna Fathi el-Abed och Rune Engelbreth Larsen.

På SD-bloggen Politiskt inkorrekt påstods det i går att SD skickat in ett genmäle till artikeln, men att SvD inte publicerat detta. PI skriver: ”Eftersom nästan inget från Sverigedemokraterna numera publiceras i fe stora tidningarna upplåter vi istället gärna plats på PI åt detta genmäle.”

Detta är en fräck lögn.

För det första: den text som publiceras på PI har aldrig skickats till SvD. Det stämmer att Jimmie Åkesson och Pia Kjaersgaard skickat in en text. Det var dock en helt annan typ av text: inte alls en replik på el-Abed och Larsens inlägg, utan en allmänt hållen artikel som inte kopplade till ursprungstexten på något sätt. Om SD utnyttjat replikrätten hade det varit en annan diskussion, men den artikel som inkom var inte aktuell att publicera. Den innehöll varken något som kunde bedömas nyhetsmässigt relevant eller höll tillräcklig kvalitet för att tas som fristående debattinlägg. Därför refuserades den, på samma sätt som artiklar från andra partier refuseras dagligen (det är inte censur, SD-anhängare, bara en vanlig urvalsprocess). Vi är dessutom försiktiga med att ta in partiinlägg de sista dagarna före valet, just eftersom det inte finns tid för repliker på ett rimligt sätt.

För det andra: det finns inget embargo mot SD-inlägg i SvD. Vi publicerade nyligen en replik från Jimmie Åkesson efter kritiken mot SD:s våldtäktsrapport och genomgående haft hållningen att SDs debattartiklar och repliker bedöms efter samma principer som alla andra.

Men som sagt: det passar partiet att odla martyrskapet. Även om de måste fara med osanningar för att kunna ge den bilden.

På samma sätt hävdar SD att våldet mot deras möten inte uppmärksammas. Det är också fel: vi har till exempel vid tre olika tillfällen den här veckan skrivit om detta på nyhetsplats, bland annat här.. De hävdar också ofta att de inte har möjlighet att annnonsera i stora medier. Det är också fel. Flera medier har publicerat deras annonser den här veckan, bland annat gör SvD det, på både papper och webb.

Vi har ibland, av branschmedier, fått frågan vad vi har för policy när det gäller annonser från SD. Både chefredaktör Lena K Samuelsson och jag har alltid svarat att vi inte har någon specifik policy för just dem. Vi diskvalificerar ingen som annonsör per se, utan bedömer varje annons utifrån dess innehåll.

Opinionsannonsering är tillåten – och en viktig del av tryckfriheten. Och då måste alla röster tillåtas vara med. Kom till exempel ihåg den här diskussionen, då DN kritiserades för att inte ta in annonser där polska Solidaritet kritiserade Ikea.

Den prövning vi gör handlar därför om den enskilda annonsen. Den får, naturligtvis, inte vara olaglig, till exempel genom att hetsa mot folkgrupper. Den får heller inte vara grovt stötande eller kränkande. Vår bedömning är att den annons som SD skickat in, som citerar ur partiets valmanifest, uppfyller grundkraven och har därför accepterat annonsen.

Så här resonerar SvD:s chefredaktör Lena K Samuelsson i tidningenJournalisten: ”Som ansvarig utgivare måste jag tro på yttrandefriheten. Den gäller även för Sverigedemokraterna, oavsett vad jag tycker om deras budskap. Vi måste tro på det öppna samtalet som en motkraft till det samhälle som SD strävar efter: ett litet, slutet, tyst och bestraffande Sverige.”

Det är en utmärkt sammanfattning.

Uppdaterad: Som med alla andra inlägg där jag kommenterat SD måste tyvärr kommentarsfunktionen stängas av, på grund av grovt rasistiska kommentarer, i strid med SvDs debattregler.