Redaktionschefens blogg
Martin Jönsson
Martin Jönsson
NAMNPUBLICERING SvD är normalt restriktiv med att publicera namn och bild på brottsmisstänkta personer. Men när en av världens just nu mest uppmärksammade personer anhållits i sin frånvaro och efterlysts, misstänkt för våldtäkt, blir det orimligt att inte rapportera om detta.
Uppdaterad
Nyheten om att Wikileaks-grundaren Julian Assange i går kväll anhölls i sin frånvaro av svensk jouråklagare, misstänkt för våldtäkt, publicerades kl 5.00 i morse på expressen.se.
Under de timmar som gått sedan dess har den föranlett en febrig diskussion på Twitter och på bloggar.
SvD tillhör de medier (jämte bl a finska YLE och norska VG) som också publicerat uppgifterna. Låt mig kort redogöra för hur vi agerat nu på morgonen.
1) Söka egen bekräftelse
Att enbart återpublicera Expressens uppgifter var inte aktuellt, med tanke på hur allvarliga anklagelserna är. Den första uppgiften var att kontakta polis och jouråklagare för att få uppgifterna bekräftade. Det fick vi, av en annan åklagare än den som Expressen talat med.
2) Fatta beslut om eventuell publicering
Även om våldtäkt är ett oerhört allvarlig brott är det ingen självklarhet att publicera uppgifter om vem som misstänks för det. Vi rapporterar heller inte om alla fall av misstänkt våldtäkt. Det som avgör publiceringen här är självklart personen i sig. Julian Assange befinner sig mitt i världsmediernas nyhetsflöde. Om han blir föremål för en brottsutredning och anhålls blir det orimligt att inte publicera det. Vi hade helst velat ha kommentarer från Assange, som vi sökt på morgonen, men även utan dem är min bedömning att nyhetsvärdet är så stort att en publicering är självklar.
Ett par saker är dock viktiga att påpeka. För det första: det går inte att dra några som helst slutsatser om eventuell skuld i ett så här tidigt skede.
För det andra: alla de konspirationsteorier som redan cirkulerar är inget annat än konspirationsteorier och kan inte påverka den raka nyhetsvärderingen. Om det svenska rättsväsendet anser att det finns grund för att efterlysa och anhålla Assange i sin frånvaro, för ett allvarligt brott, är det detta och inget annat som är nyheten.
Om anklagelserna senare visar sig vara felaktiga och åklagaren gjort en felaktig bedömning lär det bli föremål för rapportering då.
Man gör också klokt i att skilja på person och sak. Wikileaks som fenomen är en sak, utredningen om Assange en annan.
För tydlighetens skull: många har uppmärksammat att många svenska medieföretag har inlett samarbete med Wikileaks. Även SvD har haft möte med Assange. Vi har där förklarat vårt intresse för att få tillgäng till dokument för att kunna granska dem. Något formellt samarbete existerar dock inte – och oavsett vilket är det inget som påverkar hur vi nyhetsrapporterar om dem. Nyhetsvärderingen måste alltid vara det som styr vad vi som tidning gör.
OBS: Kommenteringsfunktionen på bloggen stängdes 12.48, efter att det kommit en rad grovt rasistiska inlägg samt inlägg som på andra sätt bryter mot SvDs debattregler. Jag beklagar detta, då det annars var en möjlighet att föra en bra dialog med läsarna om SvD:s publicering.