Hon höll huvudet kallt i pandemihysterin

MEDIEHYSTERI I dagens SvD skriver medicinreportern Inger Atterstam om beskedet att svininfluensan inte längre klassas som en pandemi – och om hur hela hanteringen av influensan varit ett stort haveri för WHO, med dess täta band till vaccinindustrin. Det är en text värd att läsas av alla i Sverige som försökt trycka ner alla kritiska röster kring hotet från influensan.

I ett blogginlägg på morgonen kommenterar riksdagsledamoten Fredrick Federley artikeln och berättar om hur det var när vaccinhysterin var som starkast: ”Kommer ni ihåg när debatten om Svininfluensan gick som högst? Det var en allmän hysteri, mobilisering, nya sätt att hälsa och samtliga media var nedlusade med tips för den mänskliga artens överlevnad. Det mobiliserades personal för att klara massvaccineringarna och oron tilltog för huruvida vaccinet skulle räcka och om det skulle levereras i tid. DN, om jag minns rätt – hittar inte artikeln, frågade ett antal riksdagsledamöter om vi tänkte vaccinera oss. Tanken hade inte fallit mig in. Ung, frisk och relativt stark tänkte jag att blir jag sjuk behöver säkert immunsysstemet det. Jag har inte varit sjuk på eviga tider tack och lov.”

Federley minns rätt, generellt sett. Men, som han senare kommenterar på Twitter: just SvD:s Inger Atterstam var ”en av få sansade röster” som stod emot hysterin.

Jag skrev ett blogginlägg i maj 2009, efter uppgraderingen av WHO på pandemiskalan, där jag konstaterade att medierna nu stod inför en stor utmaning, efter att bland annat ha sett förstasidan på New York Post, med en bild på en gris och rubriken ”Hog Wild”: ”Kanske är det här man kan tala om den verkliga pandemin: en snabbsmittande medial mix av fakta, information, spekulationer och skrämskott.”

Mediernas ansvar har alltså varit stort. Även SvD har rapporterat oerhört mycket och stort uppslaget om influensan: den var det ämne vi hade oftast som huvudnyhet på vår förstasida under 2009. Vi har dock, mycket tack vare Inger Atterstam, bemödat oss noga om att inte bidra till en upptrappning av hysterin – och att hela tiden betona faktorerna som talar mot en massvaccinering och att de faktiska riskerna inte var större, snarare mindre, än en vanlig influensa.

Om man vill läsa allt vad Inger Atterstam skrivit om influensan går det att hitta här.

Så här sammanfattar hon det som hände i dagens text:

”WHO står inför en rejäl förtroendekris som kommer att kräva omfattande pr-aktiviteter. Kritiken mot FN-organisationen och för den delen också smittskyddsansvariga i olika länder som följt WHO:s riktlinjer har i bara vuxit i styrka. Det handlar om anklagelser för överdrifter, hemlighetsmakeri och mångåriga dolda relationer med vaccinindustrin. WHO:s ursprungliga larm om minst två miljoner dödsfall i svininfluensan sätts mot det faktiska utfallet på 18000 döda i en värld där två miljoner människor dör i aids varje år och tre miljoner i tbc.

En pandemi som aldrig var en pandemi. Slöseri med enorma summor skattepengar och omotiverad skräck som spreds till befolkningen, slog till exempel en EU-utredning fast. Den ansedda brittiska läkartidningen BMJ har krävt snabba insatser för att återställa förtroendet.”

Detta sätter naturligtvis den mest uppskruvade medierapporteringen, som piskade upp dödshotsstämningar i varje hem och på varje arbetsplats, i ett nytt ljus.

Att Inger Atterstam agerade motröst i så stor utsträckning är ingen slump. Hon har en kunskap och en integritet som ingen annan svensk medicin- och vetenskapsjournalist, om jag får säga mitt. Hennes analysförmåga och kritiska sinnelag har stundtals gjort henne impopulär i branschen, men högt älskad bland läsarna.

Inger
Atterstam var medicinreporter på SvD från 1981 fram till pensionen i fjol – men medverkar fortfarande regelbundet. Hon har gjort pionjärinsatser när det gällt bevakningen av hiv-aids på 80- och 90-talet, men också av mammografi och många stora folkhälsofrågor. Och hon har genomgående varit ledande när det gäller rapporteringen om läkemedelsindustrins påverkan på sjukvård och forskning.

Hon har mottagit alla svenska pris som finns att få för medicin- och vetenskapsjournalistik. Om det finns någon rättvisa bör hon också få avsluta sin karriär med Lukas Bonniers stora journalistpris, bland annat för just pandemibevakningen. Men det är ett beslut för andra.