Oerhört ovanligt att JK väcker medieåtal

LITTORINAFFÄREN Sedan två personer JK-anmält Aftonbladets publicering av anklagelserna om att förre arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin köpt sex har diskussionen inletts om huruvida JK ska väcka åtal mot tidningen. Men sannolikheten att det ska bli så är inte särskilt hög.

JK har möjligheten att väcka åtal mot en utgivare för förtal eller grovt förtal. Kort sagt krävs bara två saker: att JK Anna Skarhed själv anser att det är rimligt utifrån JKs uppdrag och att den påstått förtalade personen, Littorin, också vill det.

När det gäller Littorins eventuella vilja att få alla anklagelser och uppgifter tröskade i en rättegång går det inte att ens gissa om hans inställning. Och när det gäller JK finns det inte många fall att jämföra med. Det enda på 20 år var när förre JK Göran Lambertz 2005 tog initiativet till åtalet mot Expressens förre chefredaktör Otto Sjöberg.

Men i det fallet fanns särskilda omständigheter. Lambertz hade under en lång tid drivit en kampanj om att lagstiftningen när det gäller personlig integritet är otillräcklig och ville att offentliga personers rätt till en skdydad privatsfär skulle stärkas. Han såg Persbrandtfallet som ett exempel på hur kända personer blev alltför hårt åtgångna och väckte därför åtal.

Jk fick då hård kritik för det. Många debattörer och utgivare ansåg att det hade varit bättre om Persbrandt själv stämt tidningen och såg inte några skäl till att just JK skulle driva fallet. Kopplingen till en skärpt lagstiftning var också otydlig: eftersom Expressen fälldes visade det sig ju att den nuvarande lagstiftningen räckte utmärkt och att dte inte behövdes några skärpningar.

JK och Persbrandt ville fälla Expressen för grovt förtal och utdöma en halv miljon i skadestånd, för att på så sätt göra en ”tydlig markering om att det får vara nog”, med felaktiga uppgifter om skådespelarens privatliv.

Så blev det inte. Sjöberg friades för grovt förtal, men fälldes för förtal, till 60 dagsböter på totalt 80 000 kronor. Inräknat advokatkostnader landade Expressens nota på drygt 750 000 kronor.

I sitt försvar försökte Expressen driva linjen att tidningen hade skäl att tro att uppgifterna om att Persbrandt var inlagda på behandlingshem var sanna. I rätten fördes en mycket offensiv argumentation enligt den linjen, där man tog upp allt kring Persbrandts person som pekade i den riktningen. Men juryn och rätten köpte inte det, utan slog fast att även om uppmärksamheten kring Persbrandt varit omfattande ”ger det inte Expressen ett carte blanche att skriva osanna, känsliga och djupt kränkande saker.”

Många lär nu spekulera kring hur det skulle gå i en eventuell rättegång mot Aftonbladet, bland dem förre PO Pär-Arne Jigenius på DN debatt i fredags.

I en sådan spekulation bör man koncentrera på två begrepp: 1. Var det försvarligt att publicera? och 2. Var uppgifterna sanna – eller fanns det skälig grund för tidningen att tro att det var sanna?

Framför allt är det punkt 2 en sådan rättegång skulle komma att handla om. Så var det i Expressenfallet också: tidningen tyckte att man hade skälig grund, men hade i själva verket inte genomfört någon kontroll att tala om alls innan man publicerade. Om Aftonbladet skulle åtalas lär alltså en stor del av rättegången handla om dels kvinnans uppgifter om sexköpet är trovärdiga, dels om huruvida Littorin framfört en tydlig och trovärdig dementi.

Hur det skulle gå är nästan omöjligt att gissa. Och det är naturligtvis alldeles för tidigt att dra igång sådana spekulationer. Först måste JK Anna Skarhed ge sin bedömning om ett åtal från JKs sida över huvud taget kan vara aktuellt.