Jigenius drar alla över en kam om Littorin

LITTORINAFFÄREN Före detta pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius skrev på fredagens DN Debatt om Littorinaffären. Han skrev där bland annat att ”många så kallade seriösa medier” publicerat fler detaljer i fallet än vad det legitima allmänintresset krävde.

Jigenius är en klok redaktör med tyngd i debatten, men den här gången finns det starka skäl att vara kritisk mot det han skriver. I sin långa artikel tar han inte upp ett enda konkret exempel på hur dessa medier ska ha gått för långt. Det är mycket möjligt att det förekommit sådana men genom att bara göra svepande anklagelser blir Jigenius så yvig att det knappt går att bemöta.

För SvD:s del anser jag inte alls att det finns fog för några påståenden om att vi gått bortom det legitima allmänintresset. Vi gjorde noga överväganden innan vi publicerade – och sökte även Littorin och Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann – innan vi skrev något med hänvisning till Aftonbladets uppgifter.

Jigenius skriver att det ”naturligtvis hade gått att kort sammanfatta Aftonbladets uppgifter utan att ta med kvällstidningsmässiga detaljer om det påstådda sexköpet”. Visst är det så: det var också precis så som SvD hanterade ärendet.

Vi redogjorde kort och sakligt, utan detaljfrossande, för vad anklagelserna i Aftonbladet gick ut på. Vi klargjorde också tydligt att det var uppgifter från källor som vi inte kunnat kontrollera och att det inte gick att dra några slutsatser om sanningshalten i dem. Vi betonade särskilt att Littorin befinner sig i såväl en vårdnadstvist som en valrörelse och att man måste beakta att de uppgifter som spridits kan handla om smutskastning. Vi har också haft artiklar med kritiska frågor till Aftonbladet om grunderna för deras publicering – och har tydligt redovisat Littorins dementier, när han väl valde att uttala sig. Den som vill hitta allt vi skrivit om Littorinaffären söker lämpligen på ”Littorin” i sökrutan på svd.se, så återfinns hela rapporteringen.

På så sätt har vi tagit vårt ansvar. Däremot hade vi inte helt kunnat avstå att nämna anklagelserna om sexköp. I grunden handlar ju detta inte om sexköpet i sig, utan om huruvida förklaringarna till en ministers avgång varit felaktiga – och hur avgången hanterats i regeringskansliet.

Det tror jag även att Jigenius förstår. Jag kan inte tänka mig att han anser att SvD och andra tidningar skulle förhållit sig helt passiva när statsministern kallar till presskonferens för att kommentera Aftonbladets uppgifter och förtydliga sitt eget agerande.

Jag blir därför förvånad över att han gör det hela till en fråga om påstådd dubbelmoral. Han skriver om hur morgontidningar omväxlande moraliserar och åker snålskjuts på kvällspressen. Återigen: utan preciseringar, utan exempel.

Visst finns det likheter mellan kvälls- och morgonpress. Samtidigt är det mycket lätt för en erfaren redaktör som Jiggen att jämför det enorma pådrag som kvällspressen haft kring Littorin med den betydligt mindre omfattande och mindre närgången rapportering som exempelvis SvD haft.

Andra redaktörer får tala för sig. Men när Jigenius generaliserar och kritiserar alla känns det nödvändigt att klargöra att det han skriver faktiskt inte stämmer, för vår del.

Den andra delen av hans debattartikel, som handlar om huruvida Aftonbladet kan fällas i ett eventuellt förtalsmål, finns det inte lika mycket att säga om. Ja, Aftonbladet kan komma att fällas, som han skriver. Eller frias. En tryckfrihetsjury är alltid svårbedömd och hur den kommer att resonera kring sanningshalt och skälig grund är smått omöjligt att sia om. Om det nu blir ett åtal.