Martin Jönsson
MINNESORD Det är i mediebranschen populärt att använda uttrycket “tidningsmakare” om en redaktör, men det är ytterst få som verkligen kan leva upp till ordets verkliga innebörd. Edgar Antonsson, som avled i söndags 77 år gammal, var en av de få.
Edgar Antonsson, allmänt kallad Anton, skapade journalistik, från ax till limpa. Han hade en enastående näsa för nyheterna, en intuitiv förmåga att värdera vad som skulle gå hem och kan kunde paketera dem på ett som gav maximalt genomslag. Han var seriös och korrekt, med en nit när det gällde detaljerna som ingen slapp undan, men samtidigt ytterst medveten om att han agerade på ett kommersiellt torg, där det gällde att hitta den ton som slog an brett.
Få tidningschefer jag mött har haft hans totala entusiasm för varje detalj i nyhetsarbetet, ännu färre har lyckats förmedla den passionen och energin till varje medarbetare i sin närhet.
Inte minst förstod han betydelsen av rätt bild och rätt rubrik. Som chef på Fib/Aktuellt och klassiska veckotidningen Se bildade han skola – och på Expressen, mestadels som nattchef, fick han en daglig plattform att arbeta från.
Det talas ibland nostalgiskt om “klassisk kvällstidningsjournalistik”, utan den negativa klang kvällspressen senare ofta fått. Till en stor del är det den sorts journalistik som Anton rattade, från sitt skrivbord och med sin telefon, man då syftar på. Alltid nyhetsdriven, engagerande, ofta med värme och humor och med tydligt fokus på den lilla människan mot den stora makten.
När Anton pensionerades från Expressen efter 30 år behöll han sitt engagemang för den goda nyhetsjournalistiken. Han var mentor och samtalspartner för många – och flitigt anlitad av redaktioner för att lära ut rubriksättningens lika enkla som svåra konst.
Han värnade nyheten och den goda berättelsen. Och hans lärdomar finns kvar hos många av de journalister som hade förmånen att komma i kontakt med honom.