Det kom ett brev från Jimmie Åkesson

SD I MEDIERNA Den 1 april skickade Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, via partiets pressekreterare, ett öppet brev till landets chefredaktörer. Det mejlades till ett antal utgivare och krönikörer och publicerades även på partiets sajt och Newsdesk.

I brevet vädjade Åkesson om att SD i valrörelsen ska bli behandlade och bemötta på samma sätt som övriga partier:

”Vi förväntar oss inte en större bevakning än vad som är rimligt i
förhållande till vår storlek, vi förväntar oss inte avsaknad av den kritiska
granskning som alla politiska partier underkastas i en fungerande demokrati och vi förväntar oss inte silkesvantar. Det vi förväntar oss är att vi får synas i program, insändare och debattartiklar, att våra politiska förslag bereds samma utrymme som övriga partiers och att det också kan ske en debatt med våra politiska motståndare i en god demokratisk ton.”

Den som följer debatten och retoriken inom SD och på SD-positiva bloggar vet att många partiföreträdare och anhängare är starkt kritiska mot de flesta mediers sätt att rapportera, både om partiet och om de frågor partiet driver hårdast. Brevet är ett tydligt försök att separera partiledningen från den diskussionen. Jimmie Åkesson vill inte utmåla medierna som den fiende som många inom partiet anser att de är, utan efterlyser istället mer dialog.

En rimlig önskan? Svaret på det kräver ett lite längre resonemang.

Ja, till en del ska förstås SD behandlas som ett parti bland andra. Partiet är en politisk realitet, både sett till lokal representation i fullmäktige landet runt och sett till opinionssiffrorna för riket. Det är inte osannolikt att det kommer att ligga nära fyraprocent-spärren i höstens val. Därför bör medierna förstås rapportera om partiet som alla andra: bevaka större partisammankomster, granska kandidatlistor till valet, rapportera om utspel av vikt och analysera partiets yttre och inre liv.

Detta sker också i mycket högre grad inför 2010 års val än i tidigare val. SvD var på plats både vid partiets landsdagar i Ljungbyhed och vid valkonferensen nyligen och har ingående rapporterat om såväl kandidatlistor (bland annat här, här och här) som utspel (mer här) – och även i reportageform följt Åkesson när han debatterar offentligt. Vi har också rapporterat grundligt om en annan fråga som Åkesson tar upp i sitt brev, nämligen partiets möjlghet att nå ut utan att bli ”trakasserade”, genom flera artiklar om huruvida skolor ska stänga ute SD och andra partiet från sina lokaler i valrörelsen.

Rapporteringen här skiljer sig inte nämnvärt från den vi gör om alla andra partier, helt enligt Åkessons önskan. (Länkarna ovan är heller ingen komplett lista, det har förekommit betydligt fler artiklar det senaste halvåret). Vi kommer att bevaka SD även i resten av valrörelsen, på precis detta sätt. Det kommer sannolikt aldrig att göra SD-ledningen och -anhängarna nöjda, men det är inte trovärdigt att hävda att partiet inte har möjlighet att göra sig hört i traditionella medier.

Men. Det finns också saker som gör att SD inte är ett parti som ”alla andra” och som påverkar både rapporteringen och det som Åkesson ser som ett begränsat tillträde till medierna.

Några saker:

* SD är, trots ökningen i opinionsmätningarna, fortfarande ett litet parti. Det faktum att partiet står utanför de etablerade blocken kan motivera en större bevakning om partiet skulle få en vågmästarroll, men det kan också innebär att SD får en mindre reell politisk betydelse än andra partier av jämför storlek.

* SD är likt de flesta andra mindre uppstickarpartier till stor del ett parti som domineras av en enda fråga. Det gör att det inte blir relevant att ta med partiet i alla debatter och sammanställningar, om ämnen där partiet har en väldig otydlig politisk profil.

* Innehållet i debattartiklar från SD är inte alltid möjliga att publicera på samma sätt som inlägg från andra partier. Det visade till exempel debatten kring det inlägg som publicerades i Aftonbladet i höstas om ”hotet från islam” och som flera tryckfrihetsexperter klassade som i riskzonen för att bedömas som hets mot folkgrupp.

Jimmie Åkesson kan alltså inte rimligen räkna med att partiet förekommer i medierna på exakt samma sätt som, säg, kristdemokraterna, centern eller vänsterpartiet.

Däremot har han rätt på en punkt i sitt brev: våld mot partiets företrädare ska självklart rapporteras. Det är aldrig acceptabelt i en demokrati.

OBS: Kommenteringen på detta blogginlägg har stängts av, pga en anstormning av kommentarer som bröt mot SvD:s debattregler, med grovt kränkande, irrelevanta och rasistiska inlägg.