Opinionsnämndens delikata dilemma

MEDIEGRANSKNING Det stormar just nu kring Allmänhetens Pressombudsman, Yrsa Stenius. En kris för det självsanerande pressetiska systemet? Nej, inte än. Men läget riskerar att bli komplicerat.

Den som vill ha en bra sammanfattning av vad striden kring PO handlar om går lämpligen till mediesajten Same Same But Different, som i sin veckosammanfattning samlar länkar till inte mindre än ett 20-tal artiklar i ämnet. Väldigt kortfattat handlar det om att Stenius anser att Expressens artiklar om Jan Guillous uppdrag för KGB strider mot god publicistisk sed och bör klandras av Pressens Opinionsnämnd, vilket fått Expressenledningen – och en hel del andra, däribland Dagens Nyheters Peter Wolodarski – att fastslå att de tappat förtroendet för Stenius.

Att den som klandras – eller föreslås klander – har en avvikande åsikt är förstås inget nytt. Problemet här handlar om att de flesta andra, utom Stenius och Guillou, anser att Expressens artiklar om Guillou och KGB hade stort nyhetsvärde och var ”sant och relevant” att rapportera vidare om.

I helgen tilldelades Guillou-avslöjandet en Guldspade från Föreningen Grävande Journalister. Därmed har vi två viktiga branschinstitutioner – båda ämnade att främja kvaliteten i kåren – som har diametralt motsatt uppfattning. FGJ anser att artiklarna var förra årets bästa stora tidningsgräv, medan PO anser att de bröt mot de pressetiska spelreglerna.

Självklart är detta besvärande. Man må tycka olika i kvalitetsfrågor, men när pendeln svänger på det här sättet måste den vanlige läsaren rimligen tycka att någon har väldigt fel. Det kan få förtroendekonsekvenser.

Innebär Stenius vilja att fälla Expressen då att det självsanerande PO-systemet havererat? Nej, det vore att övertolka. PON-ärenden avgörs ju inte av en enskild person, utan av en nämnd. Det är först när vi har nämndens beslut, vilket lär dröja ett bra tag, som vi vet hur djup åsiktsklyftan är.

Nämnden kan alltså köra över sin egen PO. Det gör den då och då. Men om det sker för ofta – och för kraftfullt – innebär det naturligtvis att ombudsmannens ställning i det egna systemet försvagas.

Oavsett vilket beslut nämnden fattar lär det alltså bli efterskalv, i antingen PO-systemet eller i Gräv-kretsar. Och det kan påverka många, i diskussionen om kvalitet och klander.