Att mäta sant och falskt i politiken

POLITIKGRANSKNING Hur mycket har politikerna på fötterna i sina påståenden? Ambitionen att på ett enkelt sätt bnesvara den frågan räckte till ett Pulitzerpris för amerikanska Politifact.

Den här helgen pågår Föreningen Grävande journalisters årliga seminarium Gräv i Stockholm. En av de gäster jag mest sett fram emot att höra är Matt Waite, tidigare undersökande reporter på amerikanska St Petersburg Times, och initiatitvtagare till tidningens Pulitzerprisbelönade sajt Politifact, som tagit på sig uppgiften att – med läsarnas hjälp – faktagranska påståenden från politiker. Liknande sajter har funnits tidigare, men Politifact är den som lyckats bäst med att få stort genomslag.

Deras ”Truthometer” skärskådar politiska påstående ur alla läger, medan deras ”Obameter” bara fokuserar på presidenten. Resultatet av granskningarna redovisas sedan som sanning, halvsanning, överdrift, osant eller grov lögn (vilket de kallar ”Pants on Fire”, efter barnramsan, Liar, liar, pants on fire) – och de får ofta stort genomslag i den politiska debatten.

Matt Waite beskriver Politifact som en sajt som tar politiken på allvar, utan att ta sig själv på allvar. Det är en i högsta grad seriös sajt, som gör en gedigen journalistisk gransning av uppgifter som förekommer i den politiska debatten. Samtidigt har de humor och en viss distans, vilket gör den underhållande.

Det första Politifacts medarbetare gör när de ska granska ett påstående är att ringa upp den politiker som yttrat det och begär in källorna. Sedan går de till källorna och försöker kontrollera hur faktabiten återgivits – och vilken trovärdighet källan har. ”It’s accountability journalism at its most basic”, konstaterar Wite Och självklart länkar de sedan till alla sina källor, för transparensens skull.

Vad är då vanligast? Sanning eller lögn? ”90 procent ligger i en gråzon”, konstaterar Waite Men de flesta påståenden är faktiskt till stor del någorlunda sanna. Däremot är det deras avslöjanden om direkta lögner – som när Rush Limbaugh påstod att amerikaner inte längre kan fiska sedan Obama tillträdde .

En motsvarande satsning gjordes i den norska valrörelsen i fjol av tidningen Bergens Tidende, med sajten Faktsjekk.no. De hade samma typ av ”sanningsmätare”, enbart baserad på offentliga statistikkällor. En av deras mest uppmärksammade granskningar var när de lyfte fram ett påstående från Höyre om att vägstandarden i Norge var sämre än i Botswana. Det var ”feil”, kunde Faktsjekk slå fast, vad man än tycker om norska vägar.

Att på liknande sätt faktagranska politiska påståenden lär bli en viktig roll för medierna i den svenska valrörelsen. Redan när den tjuvstartade, med partiledardebatt i Agenda i januari, beslogs ju Fredrik Reinfeldt med ett sifferfel när han påstod att 100 000 fler var sysselsatta nu jämfört med när regeringen tillträdde. För att inte tala om alla fel som SvD och andra kunde påvisa i Jimmie Åkessons omdebatterade artikel om islam i Aftonbladet.

Sanning är inte alltid ett absolut mått. Men politiska budskap presenterade som fakta måste tåla en granskning.