Journalistikens roll mitt i katastrofen

HAITI Katastrofer som den i Haiti påverkar mediernas roll i grunden. Men risken finns fortfarande för att engagemanget avtar alltför snabbt.

För fjärde dagen dominerar rapporteringen från jordbävningen i Haiti nyheterna i SvD. Det som började med ett nyhetstelegram strax före midnatt i tisdags, med uppgifter om ”flera döda”, har utvecklats till en vidrig humanitär katastrof vars omfattning växer för varje dag. Ödeläggelsen är total, dödssiffrorna ogripbart stora och situationen för miljontals överlevande i och runt Port-au-Prince förtvivlad på alla sätt.

I sådana situationer förändras journalistikens uppdrag. En oerhört viktig del blir att hjälpa till att mobilisera hjälpinsatser: informera om hur var och en kan bidra, med fakta och länkar till olika hjälporganisationers Haiti-insamlingar.

Till detta hör också att inte vända bort kameralinserna för tidigt och rusa vidare till nästa nyhet. Pulitzerprisvinnaren Steve Coll, som själv bevakat flera jordbävningar, skrev i New Yorker i går att medieföretagen och dess publik normalt inte håller uppmärksamheten uppe mer än högst tolv dagar. Sedan avtar intresset och empatin och nedslagen i lidandet och den långa vägen mot uppbyggnad blir mer sällsynta och temporära. Tolv dagar? Vi får se.

Coll listar också de olika faserna i katastrofrapporteringen: något som många lär nicka igenkännande inför, Men han konstaterar också att journalisterna på plats, så länge de är där, spelar en oerhört viktig roll. Vi behöver berättelserna och ögonvittnesskildringarna för att, via detaljerna och individerna, få en möjlighet att förstå omfattningen av det oerhörda.

Dagens katastrofjournalistik kompletteras, på ett fantastiskt sätt, med direktkommunikation via mobiltelefoner, Twitter, Flickr, Google Maps, Facebook, Youtube och andrasociala mediekanaler. (Läs mer om dett hos Lost Remote och Net Native). Det ger oss mer och snabbare information, från källor vi annars aldrig skulle nå. Men det ersätter inte behovet av den egna närvaron, i katastrofens epicentrum, eller så nära det vi kan komma.