Brottsbevakningens viktigaste hemläxa

MEDIEDEBATT Vad är den viktigaste frågan i diskussionen om mediernas bevakning av spektakulära brott? Jo, denna: att påminna om att polisen ibland anhåller fel person.

I dag skriver kriminologerna Jerzy Sarnecki och Helena du Rées på Brännpunkt om mediebevakningen av helikopterrånet i Västberga. De anser bland annat att medierapporteringen om misstänkta orsakar skador både för enskilda och för polisen – men också för rättssäkerheten, eftersom uppgifterna kan påverka domare och nämndemän.

Det är en bra och intressant artikel: betydligt mer konkret än den svepande och illa underbyggda kritiken från medieforskaren Ester Pollack i olika medier häromveckan.

Jag håller med Sarnecki och du Rées om en del, men inte om allt.

Låt oss börja med rättsäkerheten. Där tror jag att kriminologerna har fel. Självklart kan nämndemän och domare påverkas av det de tar till sig i medierna – ingen människa levver i en bubbla. Men att detta skulle förhindra dem att fatta objektiva beslut, grundade på sakförhållanden och bevis, är att ta i. Om det skulle stämma är det ju et enda stor missförtroendeförklaring mot kompetensen i våra domstolar. De måste kunna stå över medievinklarna och fatta beslut grundade på sak. Kan de inte det är problemet hos dem mycket större än hos medierna.

Polisarbetet då? Där ska man inte heller dra för snabba slutsatser. Visst kan det låta rimligt att polisen helst skulle vilja arbeta i lugn och ro utan att några uppgifter om misstänkta, råndetaljer eller spekulationer om motiv och bakgrunder förekommer i medierna. I verkligheten har polisen också nytta av att mediebevakningen genererar tips. Polisen utnyttjar dessutom själv medierna, med planterade uppgifter och läckor – ibland till och med medvetet felaktiga spår.

Den största frustrationen där gäller nog snabbheten i de digitala medierna: att det handlar om minuter innan nya uppgifter får stor spridning och att den ständiga nyhetsjakten på nätet ökar pressen på polisen att informera och hålla sig informerad.

Att mediernas bevakning skulle sabotera polisarbetet är dock att ta i,

Slutligen: den enskilde. Där har Sarnecki och du Rées flest poänger.

Jag håller i och för sig inte med dem att det saknas allmänintresse att rapportera om de misstänkta: vilka kopplingar de har till varandra, vilka brott de dömts för – och så vidare. Vid så spektakulära brott som det här är det av hög relevans att berätta sådant.

Men. Det finns en läxa man alltid bör ha med sig som redaktör. Nämligen denna: det är rätt vanligt att de personer som först anhålls misstänkta för grova brott faktiskt är oskyldiga. Och då kan medierapporteringen förstärka den skada som polisingripandet orsakat,

Några exempel:

* Palmemordet: ”33-åringen” (som faktiskt var 32 när han greps), satt anhållen en vecka, men släpptes sedan. Första dagen han satt anhållen stod det på Aftonbladets förstasida: ”Den anhållne: 32-årig svensk.,Vapenvägrare. F d väktare. Antisocialist” – och detaljrikedomen om honom var mycket stor. Vissa medier namngav också honom.

* Anna Lindh-mordet: en 35-åring anhölls, men släpptes inom en vecka. Här var mediernas beskrivning extremt detaljrik och spekulerande: han beskrevs som våldsman, psykstörd, missbrukare och playboy och det skrevs om allt från hans sexuella läggning till hans bekanta, i Stueplanskretsar.

* Gamla Stan-skotten: en mediechef anhölls, misstänkt för skotten mot en man och en gravid kvinna, men släpptes snabbt. Under tiden han satt anhållen publicerades en rad detaljerade artiklar i bransch- och affärspress om hans förhållande till de skjutna.

Att skuld inte är klarlagd förrän dom fallit är en självklarhet, som ska prägla rapporteringen. Men att det faktiskt är ganska vanligt att de först anhållna i spektakulära brottsfall är helt oskyldiga är något som riskerar att glömmas bort, när nyhetstrycket är stort.

Därför bör man vara försiktig med utpekande och ställa höga krav på relevans i detaljer. Att gå så långt som debattskribenterna antyder och knappt rapportera alls är ingen lösning. Men källkritiken och diskussionen kring relevans är oerhört viktig.

Läs tidigare inlägg om rånbevakningen här.