Vi vill ha med läsarna – från början

INTERAKTIVITET Att engagera läsarna i vår journalistik och utnyttja den kunskap och de erfarenheter som finns hos våra läsare – the wisdom of the crowd! – är en central del i hur vi försöker förnya och förbättra tidningens journalistik.

Säg interaktivitet och de flesta redaktörer tänker webb: artikelkommentarer, omröstningar, tester och expertfrågor. Men på SvD har vi de senaste åren i allt högre grad försökt säkra läsarinteraktiviteten i alla våra kanaler – och inte bara i efterhand, som annars varit brukligt.

Vi efterlyser läsarfrågor i aktuella ämnen och försöker besvara dem. Vi genomför artikelserier som helt och hållet utgår från de frågeställningar som läsarna bhidrar med – och så vidare.

Vi tror på den modellen. Dels därför att det ger en ökad bredd när det infallsvinklar och perspektiv – istället för att bara utgå från den kunskap och de nätverk vi på redaktionen själva har – dels för att det är ett utmärkt sätt att fånga upp erfarenheter och hitta personcase. Och framför allt: därför att delaktigheten stärker intresset för rapporteringen.

Sedna vi lanserade ”nya SvD” i slutet av augusti syns det här arbetssättet nästan dagligen i tidningen. Den stora granskningen av vårdnadsbidraget som vi publicerade i lördags – den första stora kartläggningen av uttaget av bidraget – kunde exempelvis kompletteras med läsarröster för och emot samt läsarnas erfarenheter av bidraget, tack vare en efterlysning av detta tidigare i veckan.

I dagens tidning fanns det två exempel på metoden. I artikeln om striden kring kognitiv beteendeterapi bad vi läsarna mejla in sina erfarenheter till idag@svd.se, inför den serie som Idag-redaktionen ska skriva i ämnet. Det har tidigare varit en livlig debatt bland psykiatriker och experter på SvD Brännpunkt, men nu är det läsarnas erfarenheter och åsikter vi vill få tag på.

Även i Hanna Dunérs krönika om betalningsvilja på nätet efterlystes läsaråsikter via mejl, inför en kommande större genomgång av ämnet.

Vi jobbar mer transparent för att involvera läsarna. Då blir det en bättre och mer mångfacetterad journalistik. Journalisterna vet ju, faktiskt, inte alltid bäst vad det är som är mest intressant att ta upp.