Medierna som medaktör?

MEDIEANSVAR Självklart kan medier vara med och driva och påverka en nyhetsutveckling. Insikten om det är en del av medieansvaret. Men att skylla på medierna i alla lägen är att göra det alldeles för enkelt för sig.

Ett av den gångna veckans mest talande citat var när Hans Pandeya, vd för Pirate Bay-spekulanten Global Gaming Factory X, kommenterade SvD:s avslöjande om att bolagets ordförande avgått – och att bolaget fortfarande inte kunnat berätta för Aktietorget om vilka finansiärerna bakom det spektakulära förvärvet var. ”Ni har ställt till det ordentligt” ,sade Pandeya – och menade att SvD:s granskning av bolaget skrämt bort både chefspersoner och tilltänkta finansiärer.

Det är naturligtvis rent snömos – och en bisarr efterhandskonstruktion. Hade vi haft fel hade inte finansiärerna brytt sig. Har vi rätt – vilket utvecklingen visat att vi haft, på varje punkt – är det knappast därför affären kracklererar, utan för att den i grunden inte varit hållbar. Trollen spricker i dagsljuset, men det hade gjort förr eller senare ändå.

Pandeya fortsatte på samma spår dagen därpå och skickade ut ett mycket märkligt pressmeddelande där han ”krävde en förklaring av SvD” . På engelska var pressmeddelandet direkt lögnaktigt: där påstod han att SvD publicerat falska uppgifter om bolaget.

I sitt pressmedelande undvek Pandeya att kommentera SvD:s avslöjanden om att uppgifter som han skickat ut i pressmeddelanden, som bidragit till att driva upp bolagets aktiekurs, var osanna. Han fokuserade helt på att uppgiften som SvD avslöjade om en pågående utredning om insiderhandel var ett ”rutinärende”. Ja, så kan man ju kalla det: men faktum är att en utredning om ekobrott pågår – och att alla utom Pandeya tycker att det är allvarligt.

Pandeya försökte helt enkelt skjuta budbäraren. En del branschmedier ställde frågan om det låg något i hans anklagelser om att SvD försökte ”misskreditera” bolaget. Det gjorde det naturligtvis inte. Vad det handlade om var en spektakulär affär – en världsnyhet – som omgavs av väldigt stora frågetecken och där SvD, genom ett väl genomfört grävarbete och noggrann granskning, lyckades komma längst av medierna i sin genomlysning av affären. Och där alla våra avslöjanden styrkts av uppgifter från instanser som Finansinspektionen, Aktietorget, Bolagsverket – eller av flera oberoende källor.

Enligt den argumentation som Pandeya försökt fortsätta driva, även under gårdagens farsartade bolagsstämma, är det denna uppmärksamhet i medierna – som utöver SvD bl a amerikanska C net stått för – som skrämt bort investerare och medarbetare. Men ordföranden klev av redan innan SvD skrivit en rad. Aktietorget tog beslutet om att stoppa aktien innan SvD skrivit en rad. Utredningen om insiderbrott inleddes innan SvD skrivit en rad.

Det är alltså inte rapporteringen i sig som är problemet, utan sakförhållandena. Det vi gjort – vilket är en av våra viktigaste uppgifter – är att lyfta fram det i ljuset.

Där har vi lyckats. Jag är stolt öve att SvD behållit ett kritiskt tänkande och bedrivit ett gediget journalistiskt fotarbete kring både TPB-affären och det ännu mer spektakulära Koenigsegg-köpet av Saab – och inte förfallit till rena PR-texter.

Om granskningen gör att vi driver på ett bolags fall, ja, då är jag gärna medaktör – så länge granskningen är befogad och välbelagd. Som i det här fallet

Läsarna får avgöra. Tror de mest på vår redovisning av belagda fakta – eller på Hans Pandeyas allt mer desperata retorik?

Men. Om vi ska lämna detta ämne: självklart är det ändå viktigt att resonera och diskutera kring mediernas roll som pådrivare och medaktör.

Till exempel när det gäller den just nu pågående svininfluensan. Här, om någon gång, har medierna ett stort ansvar för att inte agera spekulativt och pådrivande, utan måste balansera det som skrivs med fakta och erfarenheter.

Jag skrev i maj om hur medierna ofta brast på just den här punkten, när man gjorde uttrycket ”kan vara” till allmän sanning. SvD har försökt att behålla kylan och sakligheten i rapporteringen, bland annat via vår kloka och kunniga medicinexpert Inger Atterstam.

Men: det är en svår balansgång. Ingen förnekar att svininfluensan är allvarlig – för vissa. Det svåra är att förmedla hur stora riskerna egentligen är.

Har vi lyckats? Vad kan vi göra bättre? Tyck till!