Hej då Tanto, tjena Sjöhistoriska!

Kisa och tänk dig en miljon hobbitar på gräset

De senaste dagarna har det spekulerats en hel del kring var nästa Pride
kommer att hållas. Det var ju det sista året i Tanto, och lite oväntat
började till och med en och annan bli sentimental kring klipporna, den långa vandringen genom skogen och gruset.

Nu kom pressmeddelandet om var vi kommer att hålla hus nästa år, och det är tydligt att man fått till det bästa alternativet med Sjöhistoriska. Även om vi inte riktigt vet alla detaljer kring säkerhet och samarbete med närliggande museer.

Som helhet har jag annars känt att parken blivit mindre och mindre
viktig för mig. Jag får inte längre de där sentimentala vibbarna av
vattenfestivalen i regnbågsskrud, tycker snarare att det är mer spännande när hbt:arna ockuperar och tar över ställen på stan. Från kvarterskrogar till kulturinstitutioner.

Idag har annars den första känslan av post pride-ångest slagit infunnit sig. Festen är över, vardagen kliver in. Det hektiska festschemat ersätts av inköpslistor på Konsum och storstädning. Själv drar jag till föräldrarna på landet för en ordentlig rehab och detox. Men först, en sista öl på Sidetrack där Andy, Petter och Martin ställer till med gravöl för årets pride.