Björnar, uttrar och en och annan druga

I förra numret av QX skrev jag en okarakteristiskt positiv krönika om bögkulturen. Efter en lång tid av stiltje har det plötsligt börjat dyka upp några oväntade och vitt skilda bevis på kreativitet.
Jag tänker på Niclas Ericssons bögintrång i den svenska deckarvärlden – Familjehemligheter. Eller den lilla men hjärtskärande roliga örhängeparaden i källarshowen ”Sean-Magnus älskar man”.
Den svenska bögkulturen har liksom varit Jonas Gardell…After Dark kanske….och sen inte så mycket mer. Det har hänt betydligt mer och mer spännande saker inom Queervärlden. Men nu bubblar det lite här och där. Som en sorts medelålders DIY-våg.

När vi skrev boken Bögjävlar var det med tanken att det ändå kunde vara intressant att diskutera och reflektera kring livet inom bög-ghettot också. Att det ändå fanns något specifikt bögigt som alla kände till men ingen pratade om.

Lite samma tanke finns i teaterföreställningen Tre björnar och en utter, som gör sin sista föreställning på Teater Scenario ikväll. Och här märks verkligen identitetsförvirringen. en monolog som går något i stil med: ”Är det du och jag? Är det vi och dom? Eller är du med dom? Är det jag mot dom?” återkommer två gånger, som den tydligaste markören kring bögarnas identitetsförvirring.
I tider av assimilering och ökad öppenhet så blir också den homosexuella subkulturen uppluckrad. Förtryck förstärker identiteten, men när vi börjar känna oss mer accepterade sviktar solidariteten. ”Har vi något mer gemensamt än att vi älskar kuk?” frågar sig ensemblen innan de ger sig in i en schottis med en gigantisk fallos. Några svar ges inte, men frågorna har sällan ställts på ett mer underhållande sätt.

Gå och se!