Seminariesudd i Pride House

Var precis tvungen att lämna ett säkert intressant seminarium om Sida,
bistånd och hatbrott i Sydafrika. Jag fick liksom helt fysisk ångest av
att sitta i seminarielokalen Lagret på Kulturhuset som var 1. ljussatt
som en ljusterapirum. 2. hade akustik från helvetet – två mickar till
tre personer och – vad jag kunde se – ingen ljudtekniker.

Överhuvudtaget lider många av seminarierna här av någon sorts akademisk
sjuka, där man gärna har en teoretisk och termdefinierande inledning på en kvart innan själva
samtalet eller diskussionen tar fart. Det konkreta är alltid det mest
intressanta, och ett köttben i inledningen piggar alltid upp och får
publiken att vilja sitta kvar och höra fortsättningen.

Seminariet om normkritisk pedagogik blev till exempel ännu mera
intressant efter ett tag, när en lärare berättade rent konkret om hur
hennes nya arbetssätt märktes i klassrummet. Hur hon lät eleverna
lista alla de värsta förolämpningarna de kunde komma på på ena sidan av
svarta tavlan. På andra sidan fick de sedan beskriva hur man skulle
vara för att inte bli kallad för bög eller damp-barn. Och vips hade de
tillsammans synliggjort samhällsnormer.

Det var också intressant att RFSL Stockholm lagt om hela sin
skolinformatörsverksamhet eftersom man insett att man sysslade med
toleranspedagogik, det vill säga att målet med verksamheten var att
försöka få elever i klasser att känna tolerans mot minoriteter,
istället för att synliggöra normer och hur de mekanismerna påverkar oss
alla – oavsett sexualitet, etnicitet eller kön.

Dessutom kan inte skolorna längre beställa ”en vanlig bög” till sina skolinformationer. För vad fan är det, egentligen?