Mumsig prajd!

Happy Pride!
Pride för mig personligen är en väldigt ironisk liten affär. Jag bodde
utomlands från tonåren och i många år var Pride symbolen för en svensk
bögkultur som jag inte längtade tillbaka till.
Under åren jag var borta genomgick festivalen förändringen från liten
aktivist-angelägenhet till det regnbågsfärgade Disneyland vi har idag.
Bögar var plötsligt accepterade – men bögkulturen hade på köpet blivit
helt urvattnad.
När vi skrev boken Bögjävlar gick jag loss på fördummningen, kallade
musiken för ”lobotomi-pop” och analyserade mindervärdeskomplexet i att
ständigt hylla den allra mest kommersiella schlagern och folkliga
kulturen. Bögar syntes och hade rättigheter – men tedde sig mest som
icke tänkande dagisbarn.
Jag bodde inte i Sverige och kunde ge det gamla landet en rejäl känga
utifrån. Men när boken kom förändrades min inställning. Mottagandet
var fantastiskt – och likaså platformen som skapades kring den. En bok
som spydde galla över svensk bögkultur fick mig ironiskt nog att öppna
ögonen för Sverige igen. Jag fann mig plötsligt på väg hem efter 12
år.
Kanske för att det fortfarande finns saker att förändra, en törst
efter något nytt? Hur mycket Sverige än vill befinna sig längst fram i
utvecklingen så är vi det inte. Homorättigheter är inte samma sak som
homokultur. På gott och ont. För även om alla säregna storstadsfenomen
och subkulturer inte nått hit – så gör det stadie vi befinner oss på
att vi fortfarande samlas, strejta, bögar, transpersoner, flator,
queer och alla andra. Och jag tror på mixen – inte uppdelningen som
kommer när alla kan välja helt fritt.
När jag började spinna vidare på att skapa happenings, evenemang och
debatt här så märkte jag att ilskan på urvattningen av bögkulturen
kanske också var en ilska över Sverige. Det är inte lätt att skapa sin
egen kultur i ett land där staten lägger sig i allt. Regler och
statligt monopol påverkar minoritetskulturen. I början blev jag
ursinnig över att behöva hinna till statens Systembolag och att
legitimera mig överallt.
Nu ler jag lite istället och tänker att allt det trygga, daltande i
det svenska samhället paradoxalt nog gynnar den som vill göra något.
Här finns fortfarande rubriker att skapa, debatt att veva igång, nya
tankar att introducera och en möjlighet att samla alla. Det är bättre
att göra ett stort plask i en liten Bullerby-damm än ett litet plask i
ett världshav.
Idag börjar alltså Pride. Och det mest galna är att jag är här och
tycker det ska bli skitkul.
Alla som vill ta del av hur skruvat och kul det kan bli när man samlar
alla och gör party av aktuella frågor bör titta ner ikväll när jag,
Martin Bergström och Marta Oldenburg ordnar Mums Mums ”Bad Bad beach
2009″ på Debaser Slussen 22-03.
Som en kommentar till all kroppsfixering ordnar vi världens första
tävling i alternativt badmode – och anmälningarna har drällt in, allt
ifrån oljeskadade måsar till bikinis i grädde! Som tyrannisk jury
verkar ikonerna Efti (Midi, Maxi & Efti) och Marit Bergman – och Sanna
Bråding spelar svettig disco!
En afton av gammal hederlig bisarr outsiderkultur och hångeldisco helt enkelt!

Mums Mums presenterar ”Bad Bad Beach 2009” – feauring Efti!

22-03

Debaser Slussen, Karl Johans Torg, Slussen T-Ba

80kr inträde. Ålder 20