Lars Ryding
Nedskräpningen av haven är ett allvarligt problem, men den historia vi berättade i torsdags om två ”sopkontinenter” i Stilla havet hade inte utsatts för normal rimlighetsbedömning innan den presenterades i tidningen och på SvD.se. Det är framförallt ett par slagkraftiga namn på fenomenet som gör artikeln vilseledande. Det talas om ”massan under ytan” och ”sopberg”, vilket för tankarna till de gigantiska avskrädeshögar vi kan se på land samt ”sopkontinenter”, vilket sannolikt överdriver problemets geografiska omfattning.
Även om de två enorma havsvirvlar som samlar på sig civilisationernas skräp är dåligt utforskade ännu, står det klart att det inte rör sig om någon fast materia eller ens sörja utan enorma områden med mycket gott om fritt svävande plastrester och annan bråte – vilket är illa nog och, som sades i artikeln, skadligt för djurlivet.