Språkpoliser hårdrar gärna

Hårdra är ett riktigt signalord för språkpoliser eftersom de vet att det ofta stavas fel, med två d: ”hårddra”. Rätt är alltså att skriva ”för att hårdra resonemanget…”

Svenska Akademiens ordlista godkänner bara hårddra som teknisk term, alltså när någon tagit i med skiftnyckeln så att muttern blir riktigt hårt dragen. Då är den hårddragen. Annars ska det vara hårdra, vilket kommer från ett fornsvenskt ord, hardragha,som betydde att någon bokstavligen drog en annan i håret.

Annars har jag hört en bättre förklaring som kanske inte är vetenskapligt belagd, men gör det lättare att komma ihåg att det bara ska vara ett r: Uttrycket kommer från guldsmideriet där metallen dras ut, nästan till bristningsgränsen, till en tråd som är hårtunn – den hårdras.