Karin Thunberg
Det är en ilska som aldrig går över, detta att jag inte
vågar röra mig fritt i min egen stad.
I mina egna kvarter, de som är min
hembygd.
Nu kommer Stockholm att bli mer upplyst, genom det samarbete som Stockholms stad inlett med Fortum. Om det betyder att bolaget
kommer att höja elräkningarna för oss stackars privata konsumenter återstår att
se.
Låt oss hålla oss till att Humlegården i går fick nya och ”varmvita” ljus
så folk, även kvinnor, vågar snedda genom parken.
I bästa fall.
Just i går träffade jag en äldre kvinna, vacker och aktiv,
som hävdade att Östermalm är Stockholms mest farofyllda stadsdel för den som vill vandra hem i
natten. Hon själv har fortsatt promenera, vid alla tider på dygnet, hon vägrar
att skrämmas in i taxibilar – eller hålla sig hemma.
Men just på Östermalm, hävdade hon, är det så ödsligt. Och
det är där som bilar smyger bakom den som är på väg hem efter 23. Eller också dyker det plötsligt upp en man tätt bakom ens rygg.
Vi kunde enas i ett gemensamt raseri.
Som jag utökade med förklaringen att hon fortfarande är så vacker.
– Vacker! fnös hon ilsket. Det ser de väl inte bakifrån mitt i natten!