Ska tittarna få döma Tito Beltran?

En fungerande demokrati kräver insyn i rättsprocessen.
Därmed inte sagt att tv-kamerorna måste rulla.

I godan ro satte jag mig framför TV 4:s Kvällsöppet i går
kväll – och hamnade mitt i Tito Beltrans försvarstal. Under många minuter fick
han och hustrun Jenny bedyra hans oskuld i ett mål som ännu inte är avgjort.
För medan hustrun försäkrade att Tito är oskyldig till den påstådda våldtäkt
som ägde rum långt innan hon kände honom, sitter man i Ystad tingsrätt och
diskuterar om han ska bli fälld eller inte.

Domen kommer först 12 februari.

Jenny Beltrans argument att hennes man inte har den
personlighet som en våldtäktsman har skulle måhända inte räcka som
bevismaterial, rent juridiskt.

Att målet väckt stor uppmärksamhet är en sak. Men motiverar
det Ekdal/Hakelius att plocka in huvudpersonerna i direktsändning innan målet
är avgjort?

Kanske kan vi då slopa rättegångar, rent allmänt. Räcker det
inte att brottsoffer och åtalade möts framför programledare i tv, medan
åklagare och försvarsadvokater tar plats i sofforna runt omkring. Och sen kan
tv-tittarna ringa in och rösta om folk är skyldiga eller inte. Vore det inte
mycket enklare? Och tänk vilka tittarsiffror det skulle bli! Dagen efter kunde
människor mötas på jobbet och jämföra vem av dem som fällde och vem som friade.

Måhända måste jag betona att tanken är ett skämt. En
skrämmande framtidsvision. Jag förespråkar inte stängda dörrar i våra
rättssalar, insynen är viktig.

Men låt, för jösse namn, den juridiska processen ha sin gång
där den hör hemma.

Det är inte framför tv-kamerorna.