Nej, det räcker inte att låsa dörren

Någonting har hänt. Det är som om vi allihop vaknade upp när nyheten om den dödade 16-åringen nådde oss.
Just där gick gränsen för vad vi uthärdar, både som vuxna och tonåringar.

Igår cyklade jag förbi trottoaren där 16-årigen blev ihjälslagen, såg ljusen som fladdrade, hörde kvinnan som upprört frågade varför ingen som fanns på plats den där natten ingrep?
– Vi är ett land med fegisar! konstaterade hon, skamset.

Något måste göras, därom verkar de flesta vara överens.
På min blogg finns en hel rad med röster som hävdar att det enklaste sättet att bromsa utvecklingen är att se till att ungdomar håller sig hemma efter klockan 21.
Att vi helt enkelt låser dörren.

Jag tror inte det är möjligt. Jag vet inte ens om det är önskvärt. Ska vi bo i städer och byar där ingen vågar gå ut efter mörkrets inbrott? Ska vanliga hyggliga ungar bli de som bestraffas för att några få bryter ut i besinningslöst våld, bortom det normalas gräns?
Det känns som den gamla debatten om unga tjejer med korta kjolar, att de minsann får skylla sig själva om de blir våldtagna på stan.

Oprovocerat ungdomsvåld handlar inte om enskilda individer, speciella familjer. Det vi talar om är en samhällsutveckling, tendenser som inte kan lösas hemma vid några köksbord.
Samtidigt ska vi inte underskatta orden, samtalen. Vi vuxna måste lära oss mer om tonårsvärlden. Det handlar inte bara om att sätta gränser, vi måste också försöka hitta kanaler in till det svåra, osäkra.
Håna därför inte mammor som vill tala vid köksbord. Och stötta pappor som försöker tränga sig in mellan datorer och tv-spel för att få igång ett samtal.

Just nu ringer Maria Edholm-Chami på Stockholms stadsteater och talar om den temadag som man planerar där nästa söndag, den 21 oktober. För föräldrar, lärare och ungdomar.
Som ett sätt att utveckla samtalet, hålla diskussionen vid liv.
Annars är det förödande lätt att något annat ämne kommer i nyhetsfokus. Det brukar vara så, att vi tröttnar så fort på det som är svårt. Allt medan tonåringar fortsätter att vara unga människor på väg ut i detta kämpiga liv.