Karin Thunberg
En gång hade jag ett smultronställe, ett äkta.
Där går numera en asfalterad väg.
Att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, filmad framför en vacker kakelugn, talar vackra ord om SF:s satsning Smultronstället i en hälsning bland all bioreklam väckte vissa protester när jag själv var på bio häromkvällen.
Eller i alla fall ett undrande mummel.
I rättvisans namn tycker jag fler ministrar kan ge sig ut i samhället och markera olika smultronställen.
Varför står det – till exempel – inte ett statsråd, eller åtminstone en landstingspolitiker, vid en tunnelbanespärr och talar vackert om att vi bör gynna kollektivtrafiken, att det liksom är själva vitsen efter att det kostar pengar att passera tullarna med bil.
Att man, som nu, i stället bestämt sig för att höja priset på månadskort är rent av obegripligt.
En livs levande minister vill jag också se på någon cykelbana, gärna där en lastbil eller två bestämt sig för att parkera så att alla stackars tvåhjulingar måste gira rakt ut i trafiken.
– Detta, ska ministern säga, är ett smultronställe som vi bör värna om.
Fyll gärna på listan.
Vad har vi mer ”som väcker nya tankar, känslor och associationer” och som skulle behöva lite ministerstöd i ryggen?