Tvättäkta tvättstugedramer

Där fanns hon som blev min vän för livet. Men också mannen som jag avskydde från första stund och verkligen ansträngde mig för att slippa möta. Framför allt i husets gemensamma tvättstuga, där han gick runt i träningsoverallsbyxor och lekte general.

Jag talar om grannar. Idag-sidans serie väcker minnen till liv långt tillbaka i tiden. Av människor och händelser. Men mest av alla dessa tvättstugor, som ofta är hyreshusets hjärta, ett koncentrat av liv. Eftersom det är där man möts, bortanför rollspel och social fernissa, långt in på sina skitigaste underkläder.

Därför gäller det att hålla på de regler som finns. Till exempel om tvättider.

Ingen annanstans har jag mött människor som blivit så akut rasande som framför den maskin vittvätt på 90 grader som gått några minuter över tiden. Ingen annanstans har jag heller sysslat så mycket med okända mäns kalsonger, när de själva inte orkat plocka ut sin tvätt i tid.
Varför skriver ingen ett tvättäkta tvättstugedrama? Varför har vi inga tv-såpor som utspelar sig mellan tumlare och kallmanglar?
Om jag bara hade tid skulle jag skriva den själv. För tvättstugan är ju inte bara en plats för tvätt – och konflikter. Det är också där man kan mötas i de djupaste samtal. Eller för att skvallra en stund.
Nu finns jag i mitt sommarhus, kör en maskin i köket och låter kläderna fladdra mellan två äppelträd. Ingenting luktar så gott som soltorkad bomull. Det enda jag missar är skvallret, för inte vet jag så mycket mer om mina grannar även om tvättmaskinen går på högtryck vareviga dag.